Niall och Mary skulle kommit hit med stand by-biljetter men det fanns aldrig några platser. De försökte i tre dagar och både med flyg till JFK och till ATL. Så kan det gå.
Vi skulle åkt till St. Louis i torsdags, men flygen såg inte tillräckligt bra ut för att Tom skulle hinna tillbaka till jobbet i fredags så han kunde inte åka med. Och så kom inte Niall och Mary hit heller. Jag tänkte åkt själv, men så såg plötsligt inte mitt flyg bra ut heller.
Och så läste jag att St. Louis är den farligaste staden i USA. Så det kanske var lika bra att jag inte kom iväg.
Och eftersom jag inte kom iväg i torsdags, och inte får köra bil så tog jag en taxi till flygplatsen i fredags. En taxi från Stockbridge. Men de kunde ändå inte hitta hit. Och när han ringde för att han inte hittade adressen (både fel nummer och fel gata) så tog det nån minut innan jag förstod att det var engelska han pratade. Men han hittade fram till slut. Både till huset och till flygplatsen. Och kan någon som kör så illa få körkort, så ska jag nog kunna få mitt så småningom med.
Det såg inte särskilt bra ut med flygen till Denver men vi chansade ändå. Det slutade med att vi spenderade fredagskvällen på flygplatsen och fick åka hem. Det var inte hela världen, det fanns ett plan dagen efter med 40 lediga platser.
Så vi åkte tillbaka till flygplatsen dagen efter. Skrev ut boarding pass från en kiosk, och gick till säkerhetskontrollen, precis som vanligt. Det som inte var som vanligt var att helt plötsligt var det inte ok att mitt förnamn inte finns med på biljetten.
Först var problemet att han inte kunde veta att det var jag som var Vestmanandreasson och inte någon annan. "Det kan ju vara vem som helst med det här namnet". Lycka till med att försöka hitta någon annan med det efternamnet. Det är som att hitta någon med samma dna.
Sedan gillade han inte att det var mellanslag mellan efternamnen i passet, men inte på biljetten.
"Och varför står det inte bara förnamnet och ett av efternamnen?"
För jag inte heter så.
Jag frågade var han tyckte att jag skulle göra, eftersom det är så jag heter.
Gå tillbaka och fixa en ny biljett med förnamnet på.
Jag påpekade att nästa biljett ju kommer se likadan ut, eftersom namnet inte kommer att ha ändrat sig.
Och nu började han bli lite obekväm och tyckte att vi förolämpade honom. Så då var det dags att gå innan han blev ännu mer inmålad i sitt hörn och tillkallade förstärkning...
Till en annan TSA-agent alltså. Inte ut från flygplatsen.
Om han nu tyckte att jag inte skulle få flyga nånstans med en biljett som inte stämmer borde han eskorterat mig ut från flygplatsen, via Delta för att ta bort mig från stand by-listan. Nu gick jag ju bara till nästa person.
Jag ska skaffa ett nytt pass så fort jag bara hinner, men jag kommer vara tvungen att gå igenom den kontrollen med biljetter utan förnann på många gånger innan dess. Jag har aldrig ens fått någon kommentar om det här innan, men i Denver så hände det igen. Men den gången var det bara en kommentar. "Jag antar att de inte fick plats med förnamnet med så många efternamn! Haha".
Och så kunde jag passera.
Men det var ju i Denver. I norr.
Här nere i södern är det lite mer banjo.
Denver var väldigt trevligt förresten.
Konserten vi var på också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar