Tucson. AZ och besök

Jag har ju helt glömt bort att skriva om hur Niall kom hit till slut. Och vad vi hittade på den helgen.

Vägen upp till flygplatsen var helt blockerad av lastbilar, så det hade inte varit så lätt för oss att ta oss dit. Vägen ner till oss var ganska öppen däremot, så Niall fick ta en taxi så någon annan fick hantera att ta sig norrut. Strax före han landade så hade det börjat röra på sig på vägen igen dock, så rent teoretiskt hade det kunnat funka att hämta honom. Men eftersom hans flyg ner hit var försenat och vi inte ens visste om eller när han skulle komma lät taxi som ett bättre beslut ändå.

Det var onsdagen det. På torsdagen var det fortfarande ganska isigt på vägarna så vi stannade hemma. Det var väldigt fint väder däremot så jag och Niall gick en promenad i området.

På fredagen kom Igz hit!

Hon var inbokad på flyget till Tucson dagen efter och hade en väldigt lång layover. Kul för oss som fick ha henne på besök en stund!
Vi (som i jag, Tom och Niall) hade också tänkt ta det flyget men det fylldes upp alldeles för fort. Och eftersom Niall flög på ett buddy pass så hade vi aldrig kommit med det. Jag letade lite alternativ och hittade ett flyg till Las Vegas som hade platser över. 7 timmar att köra för att komma till Tucson men vi skulle komma dit i alla fall. Igz fick sitta på flygplatsen och vänta i åtta timmar tyvärr, men hon slapp i alla fall att sova där!
Flyget till Las Vegas blev plötsligt nästan fullt också, men plan B var att Niall skulle försöka ta sig till Phoenix eller som sista utväg det flyg till Tucson som vi tänkte tagit från början. Jag och Tom fick platser och gick på. Och strax innan dörrarna stängdes kom Niall in och satte sig med!
Framme i Vegas gick vi och hämtade ut hyrbilen som jag bokade medans vi gick ombord på planet och började köra.

Hoover Dam

Joshua Tree

Vi kom fram till hotellet ungefär samtidigt som Igz, vår resa tog bara väldigt mycket längre tid!

Själva syftet med resan var att se John Coinman Band spela, på hotellet vi bodde på.

Det hotellet är lite historiskt förresten.

 Congress would have continued its charming existence as just another place of lodging for road weary guests, were it not for the events of January 22, 1934. That fateful day changed forever the building and its unique place in Tucson history. Early in the morning, a fire started in the basement of the hotel and spread up the elevator to the third floor. This fire, and the subsequent chain of events, led to the capture of one of the country’s most notorious criminals – John Dillinger.
After a series of bank robberies, Dillinger and his gang came to Tucson to “lay low”, residing on the third floor under aliases. Using the switchboard, the front desk clerk notified hotel guests of the fire and guests were  evacuated using aerial ladders. On the urgent request of the gang, and encouraged by a generous tip, two firemen retrieved the heavy luggage they left behind. It was later discovered that the bags contained a small arsenal and $23,816 in cash.
Later, these astute firemen recognized the gang in True Detective Magazine. A stakeout resulted in the capture of Dillinger at a house on North Second Avenue. In a space of five hours, without firing a single shot, the police of small town Tucson had done what the combined forces of several states and the FBI had failed to accomplish. When captured, Dillinger simply muttered, “Well, I’ll be damned”.

När vi kom dit höll de på med soundcheck, så vi satte oss och lyssnade en stund.

Gästlistan

De flesta låtarna var bekanta så vi sjöng med en del. Men satt ner och försökte att inte störa omgivningen för mycket. Men vi måste utmärkt oss lite grann, för efter konserten kom en överförfriskad kvinna fram och tackade oss. Hoppsan.

Dagen efter skulle Igz vidare till LA och vi skulle köra till Phoenix och flyga till Atlanta därifrån. Det gick sådär. Det flyget var fullt så vi vände om efter 10 minuter och körde till Tuscon istället. Vi försökte ringa till hyrbilsfirman och ändra återlämningsställe men deras kundservice var stängd. Tyckte det var lite konstigt, men det var det enda numret vi kunde hitta på deras hemsida så vi tänkte hantera det när vi kom fram. Det var ett dyrt misstag. Det fanns tydligen ett nummer på kvittot som vi skulle ringt. Det kostade oss $150. 

Men vi kom hem till slut ändå. Lite för sent för Super Bowl men det gjorde ju inget, trodde vi. Kanalen jag hittade att spela in det på hade störningar så vi såg i stort sett ingenting av matchen. Men det var tydligen en av de sämre så vi missade inget.

Niall's hemresa blev inte som han tänkt sig heller, på grund av ny storm uppe i New York. De flesta flygen ställdes in så det såg inte så ljust ut för honom att ta sig upp dit. Så vi föreslog London eller Bryssel och något annat bolag därifrån till Dublin. Det blev London, och det funkade ju det med.