Grannen fortsätter att imponera

Varje. Jäkla. Gång. 

Uppehållstillstånd

Jag skickade in min ansökan om att ta bort villkoren på mitt uppehållstillstånd i april. Jag har haft ett tillfälligt två-årigt uppehållstillstånd och nu kommer jag få ett permanent. Det måste uppdateras var tionde år, men det är i stort sett permanent.

Jag har hört lite skräckhistorier tidigare om att det skulle ta ett år, lika lång tid som förlängningen jag redan fått är. Vilket skulle innebära att jag måste gå och få det förlängt ett år till, och sen förlänga körkortet ett år till, för att sedan behöva gå tillbaka igen och förlänga körkortet igen när jag fått det 10-åriga.

Men igår läste jag att det inte verkar ta mer än 6-7 månader. Mitt service center är lite långsammare än det andra som bara tar cirka 4 men ändå. Det är inte så farligt. I så fall är det ju redan klart i oktober eller november. Det hade varit väldigt skönt i så fall.

USCIS har tydligen en app nu också. Man kan lägga till sitt fall där och få uppdateringar när något händer. Precis som man tidigare (och säkert nu också) kunde få via sms. Min visumansökan ändrades inte från mottagen förrän allt var godkänt och klart. Så jag räknar inte med att den här gör det heller. Men man kanske kan få reda på det en dag eller två före brevet dimper ner i brevlådan.

Termostaterna

Vi fick ju hem de nya termostaterna i går. Vi har inte installerat dem än. Och inte tänker vi ringa nån för att få det gjort åt oss heller.

Det är ju egentligen inget fel på de gamla termostaterna. Det går att programmera dem rätt bra faktiskt. Olika schema för olika dagar till exempel.
Nackdelen är väl att det inte går att se någon historik. Och vi måste manuellt ställa om mellan värme och kyla, vilket kan vara lite bökigt när säsongerna växlar.
Och det är väldigt bökigt att ställa om när man åker bort, alternativt lämnar huset en stund, så vi kör samma hela tiden och kyler huset helt i onödan.
Och så känns det ganska tråkigt att ha ett nytt hus, men så förlegad teknik (se tidigare inlägg om det förbannade ethernet-problemet).
Och så är den ganska ful.

Så när vi skulle välja nya termostater så stod det mellan Nest, och Honeywells smarta termostat. Nest är ganska snygg. Och den är smart. Man ställer in temperaturen som man vill ha den under ett par dagar och så lär den sig och ändrar av sig själv i fortsättningen. Men som lite av ett kontrollfreak så känns det inte helt bekvämt.

Honeywells smarta termostat är mindre smart, men mer användbar. För mig.

Och den är lite finare än den gamla!
Installation blir i helgen.

Ohyra och ethernet

När vi precis hade flyttat in hade vi lite problem med myror. De kom in till köket på något sätt. Vet fortfarande inte riktigt hur. Men det löste sig. Vi sprayade både inne och ute och de gav sig av någon annanstans, alternativt dog de allihop.

Efter det dök nyckelpigorna upp. Jag fick slänga ut cirka 10 nyckelpigor dagligen. Jag borde kanske tagit livet av dom men de kändes inte riktigt som ohyra, även om jag inte ville ha dom inomhus.

Sedan dess har det varit ganska lugnt på ohyrafronten. Ett par spindlar i källaren (som tyvärr har hittats av gäster och inte av oss) och ett par skalbaggar för någon vecka sedan.

I förrgår dök en liten tusenfoting av något slag upp i vårt badrum. I går en till. Och idag har jag sett flera stycken. 

Och det som var droppen.

En geting. 

I köket.

Det är illa nog när de flyger förbi utomhus, men inne i köket? Hur kom den ens in?

Jag lyckades flytta ut den, medelst glas och flygsmälla. Jag vågade inte använda getingsspray, eftersom det stinker ganska illa och inte är särskilt nyttigt att andas in under normala omständigheter. Och jag vågade inte försöka döda den heller, de kan bli ganska arga och aggresiva. Så jag flyttade ut den till altanen och där är den än.

Den ligger ner just nu. Jag tror den självdog.

Så från och med nästa vecka ska det här vara ett minne blott. Vi har ett inbyggt system i huset som vi aldrig har använt, men det känns som att det är dags nu. De kommer hit och besprutar runt om huset, runt filter och alla tänkbara vägar de kan tänkas komma in till huset först. 

Jag är inte helt säker på hur det inbyggda systemet fungerar förutom att det finns en lucka på utsidan av huset de kan använda för att behandla hela huset. Så jag hoppas att det här hjälper. Färre spindlar, färre småkryp i allmänhet och kanske lite färre getingar runt huset också.

När huset byggdes fick vi ju reda på att huset hade ethernet i varje rum. Helt fantastiskt tyckte vi. Det som inte var lika fantastiskt var att när vi fick internet installerat kunde de inte koppla in ethernet eftersom vi inte hade någon box eller något sätt att komma åt det. Det enda som fanns var en liten lucka i garaget där kablarna gömde sig. 

Idag fick vi reda på att det bara var att dra ordentligt så fick man fram de där kabeländarna. Men de sysslar inte med petitesser som att installera den där lådan. Jag påpekade att det kändes som att jobbet är lite halvfärdigt. Han ryckte på axlarna. Han brukar göra det, den där contractorn. 

Men nu vet vi ju i alla fall var vi ska börja nysta, bokstavligt talat. Han rekommenderade att vi skulle lägga ett par hundra dollar på att låta Comcast fixa det men jag tror vi är minst lika kapabla fixa det där. 

Snyggt

Så nu kanske vi kan få ordning på den där hörnan i garaget som just nu bara är en hög med skräp. Användbart skräp, men allt bara ligger och skräpar. 

Ingen diabetes men

lite för lågt T3 uptake värde. Detta kan tydligen tyda på graviditet. Hoppsan.
Det ska ligga mellan 24 och 39% och jag hade 17. Så lite för lågt, även om det verkar väldigt vanligt med ett lite för lågt värde under en graviditet. Jag ska till en specialist på måndag. Hoppas hen är in network för vår försäkring. Men det kanske det alltid är om man får en remiss?

Jag har försökt ställa en egen diagnos med dr Google men jag har inte lyckats hitta vad det kan innebära att T3 är lågt men THS och T4 är normalt. Så jag får väl vänta på en riktig läkare på måndag.

Men jag har inte järnbrist (tack för det, järntabletterna) och inte diabetes (de börjar eventuellt sälja smågodis på IKEA till helgen) så det kunde varit lite värre. Men det kunde varit bättre också.

Det där med sprinklersystemet....

Det är ju lite pinsamt det här men jag hade lite otur när jag tänkte när jag ställde in sprinklerschemat. Självklart ställer man inte in tiden per sprinklerzon för hela systemet utan de går att ställa in individuellt. Och det visade sig att de 16 minuter jag trodde allt var igång var faktiskt 25 för alla utom den första zonen. Så inte konstigt det blev snordyrt.
Men nu är det instället och klart och gräsmattan ser ut att klara sig ganska bra än så länge trots den avsevärt kortare vattningstiden. Allt växer som ogräs. Både ogräset och gräset.

Försäkringar och varför man kan bli galen för mindre

Jag hatar det här med försäkringar.
Det är så oerhört krångligt helt i onödan.

För att inte behöva fylla i alla papper på sjukhuset när det är dags så försöker jag ta mig igenom en förregistrering, där man naturligtvis måste fylla i all försäkringsinformation. Och det räcker inte med ett par nummer (som jag har på försäkringskortet) utan man måste veta vad det är för sorts försäkring man har. Och hur vet man det? Man får gissa lite. Det står inte på kortet. Och det går inte att logga in på sitt försäkringsbolag för att ta reda på det, trots att de benämningar som finns att välja mellan verkar vara ganska standard. Varför ska det va så himla svårt?

Just nu har jag fastnat på att fylla i mitt Group Name. Det har jag inte. Jag har ett Group Number. Men det verkar inte vara så noga med.

Och loggar man in på sin försäkrings hemsida så går det inte att söka. Den funktionen finns inte. Går man till deras hemsida så finns ingen vidare hjälp heller. Bara allmän information, som inte ens stämmer med den försäkring vi har.

När jag väl kom förbi den punkten, utan att veta om det jag fyllde i stämde eftersom jag får gissa vilket ord i deras formulär som stämmer med vilket ord på mitt försäkringskort, så får jag välja vilken sorts religion jag har.

Det är ungefär nu som ett glas vin hade varit rätt bra att ha. Ett par glas vin.

Nu skulle man kunna tro att bara för att jag har fyllt i det här online så är vi klara. Icke. Jag måste skriva ut en summering av det här för att ta med mig till sjukhuset. I pappersformat. Så varför fyllde jag precis i det online?

Och nu när allt det är klart och utskrivet, så måste jag skriva ut en lunta till och fylla i för hand och ta med mig. Jag har inte tittat på dem än men jag är villig att slå vad om ganska mycket att det är exakt samma information en gång till.

Underbart system det här.

Prioriteringar

Saker de rekommenderar att jag börjar förbereda:

Papperstallrikar.
Det känns inte som det absolut viktigaste faktiskt. Eller som att det kommer hända över huvud taget.

Memorial Day

Memorial Day = grill.
Och eftersom vi börjar få ordning på altanen och huset i allmänhet och kan njuta lite av det så har vi grillat. Hela helgen.

Revben, kyckling, hamburgare och s'mores. Jag hade missat att graham-kexen hade stått ett tag så de smakade rent äckligt. Blä. Men det såg gott ut.

Vi skaffade flagga till huset också, nu när det var Memorial Day och allt.
Den sitter fortfarande uppe. Undrar om den står sig till den 4:e juli eller om jag ska gå ut och ta ner den sen?

Den gamla flaggan. Men den gjorde sig bra i solljuset.

Nytt parasoll från IKEA. J'ättejobbigt att fälla upp, 

Och en bild till härifrån eftersom det är det roligaste som händer just nu.

Nu ska jag iväg och ta ett diabetesprov. Fun times.

Prep

Jag hänger inte riktigt med i hur det funkar i Sverige längre, men jag vägrar tro att det är lika stor fokus på att dekorera barnrum, nej bebisrum, som här. Det ska dekoreras och målas och köpas bäddset och krånglas till. Till ingen nytta alls. Och just det, allt måste vara i rätt färg. Annars vet ju inte barnen vad de är för sort.
Men, det visar sig att det är ganska roligt att köpa saker.

Annika skickade en bild på sina nya kuddar igår. I chevron-mönster, som jag älskar. Så jag var tvungen att beställa en skötväska i det mönstret.
Och varje gång jag nämnde det för Tom svarade han: "och termostater!". 

Okaaaay...

Idag hittar jag en av samma märke för mindre än halva priset. Oerhört typiskt.

Hade den inte varit så snygg hade det varit lättare att lämna den i affären. Det där kommer gräma mig jättelänge.

Vi hade Toms pappas gamla gungstol i rummet ett tag. Men den var inte så där jättebekväm. Och det är ju alltid kul att köpa nya möbler. Så vi köpte den här idag:

Lite för att den var bekväm och väldigt mycket för att den var väldigt fin.

Det här är inte lika fint men lika roligt.

Kuponger <3

Grannar

Vi har väldigt bra grannar på alla håll. Utom ett. 

De bra grannarna ser vi aldrig, märker knappt av att de bor där. 

Men så har vi grannen mitt emot. 

Det mest irriterande de gör är när de hämtar posten. 

Mamman kör, stannar med ett hjul på deras garageuppfart, resten kvar på gatan. Sonen går ut ut bilen, långsamt långsamt. Går runt bilen och hämtar posten och ger den till mamman dom går igenom den, fortfarande med bilen stående mitt i gatan. Sedan kör hon upp till garaget och sonen går långsamt efter. Samma sak varje dag. Kommer det en bil så får de vackert köra runt. 

Sen låter de sina soptunnor stå ute vid vägen i ett par dagar men det kan HOA, husägarföreningen, ta hand om. De skickar ut mail med klagomål då och då. Det där med posten får vi nog leva med.  

Sprinklers

När vi flyttade in fick vi ju en fin liten räkning på ca $1000. Så vi stängde av sprinklersystemet och tänkte inte mer på det förrän nu när den nya säsongen började.

Vi testade systemet, alla 7 zoner, för att se om någon läckte. Det gjorde det inte. Och samtidigt fick vi en liten bild av hur mycket vatten varje zon gjorde åt på en minut.
Inställningarna som kostade skjortan var 16 minuter per zon, 7 dagar i veckan. Inte konstigt det gick åt mycket. Efter lite beräkningar fram och tillbaka kom vi fram till att tre minuter per zon och tre dagar i veckan inte borde kosta allt för mycket, och gräsmattan borde i alla fall inte ta skada av lite extra vatten. Vattenräkningen borde gå från ca $50 till ca $100. Inte hela världen.
Så förra mådagen satte vi igång.
Det tog en vecka innan jag insåg att nåt var fel. Jag vaknade av att Toms dator startade en video, och det lät som någon var i huset. Och sen kunde jag inte sova. Så jag var uppe redan klockan 7, vilket är hutlöst tidigt för mig. Jag märkte att sprinklersystemet var igång eftersom en av dem träffade en solstol. Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom ner till köket och märkte att samma zon fortfarande var igång 10 minuter senare. 10 minuter är inte 3 minuter. Och om det sätter igång klockan 5 så borde det varit klart för länge sen.
Och 7 zoner x 3 minuter = 21 minuter. Plus minus ett par minuter.
Så jag stängde av det på en gång.
Dagen efter kom en räkning. $80 vattenräkning. För tre dagars vattning. Det gick inte som planerat alls.
Men vi kom på det innan det hann kosta $1000 i alla fall.
Tillbaka till ritbordet.

Hemmagjord frappuccino

Det händer inte så mycket hör på dagarna. Jag går upp, äter frukost, hamnar i nån sorts mat-koma strax efter och måste sova en stund. Eller i alla fall lägga mig ner. 

Det börjar bli alldeles för varmt här redan. Så varmt att det inte går att sitta ute och njuta av de nya möblerna riktigt. Jag ska leta upp ett bra parasoll en dag, ska bara orka hålla mig vaken länge nog. 

Tills dess sitter jag ute lite i taget och dricker hemmagjord frappuccino. 

Vi fick hämta nya bilen en vecka tidigare förresten. Men har fortfarande inte sålt den gamla. Så det känns onödigt att köra den nya.. Hur fin den än är. Så den står och luktar ny bil i garaget. 

Jag fick lite gjort i dag i alla fall. Möblerade om lite på köksbänken. Tåg bort köksassistenterna som aldrig används och satte dit brödrosten som används dagligen. Så slipper jag plocka fram den och sätta tillbaka den hela tiden. 

Ny bil!

Vi har kollat efter ny bil ett tag nu. Tom kollar visserligen efter nya bilar hela tiden. Mest Porsche nu för tiden.

Men det här är en lite mer praktisk bil. Som jag också kan tycka är lite roligt att skaffa.

En Toyota Highlander.

Inte den bästa bilden kanske, och jag har inte ens sett den i verkligheten. Den färgen alltså. Och vi provkörde den aldrig heller... Men vi får den om cirka två veckor.

Och varför byter vi en snabb liten Focus ST mot en praktiskt familjebil?

På grund av det här så klart:

Men hon kommer först om tre månader.

Appropå brott...

Det här hände cirka en kilometer utanför Tyrone, i Peachtree City. Vid Kroger, den mataffär jag handlar i allra mest. Hwy 74 går förbi precis utanför vårt område, och hela vägen ner till Senoioa, där de spelar in The Walking Dead.

107 mph på en 55 mph-väg är lite väl saftigt. Även om det var sent på natten.

Femte säkraste staden i Georgia.

Förra året var Tyrone den sjunde säkraste staden i Georgia. I år gick det upp till den femte säkraste. Stockbridge finns inte ens på listan.

Så med den fina statistiken i minnet känns det lite sådär att vi hade två vapenrelaterade händelser i vår lilla stad på ett par dagar.
Först blev en kvinna rånad utanför sitt hus, sedan blev en man skjuten i ett annat område, Just det råkade vara i en trailer park, och ingen av dom var i närheten av vårt område. Men det känns fortfarande inte helt bra.
Det kanske är därför grannen säljer sitt hus innan de ens har bott där ett år? Jag tror i och för sig snarare att de säljer eftersom priserna har gått upp. Han är mäklare på halvtid så de förlorar inga 6% till någon annan.

De flyttade in en månad innan oss ungefär. Jag har träffat mannen i huset en gång, Tom har pratat med hans fru en gång. Och jag har sett deras tonåriga son en gång i trädgården. Och vi har inga staket än här, så man ser precis allt som händer. Nu är folk ute ganska sällan i allmänhet här, men att inte ens märka av att någon bor i huset för det mesta känns lite konstigt. Så jag undrar hur länge de faktiskt bodde där. Tittar man på bilderna så ser det inte ut som att de bor där längre.
Det märks att det börjar bli husköparsäsong här. Det är många som kör förbi sakta, sakta. Och framför allt nu när grannhuset är till salu. Vi blev lite sugna på att kanske sälja och flytta nu när marknaden gått upp och vi kanske till och med skulle tjäna lite pengar på det. Men det gick över ganska snabbt. Vi har ändå tänkt att bo här i ett par år och har inte ens fått i ordning huset som vi vill ha det än. Men lite lockande var det...

Belize

En vecka efter gästerna åkt hem åkte vi till Belize. Tom hade vunnit ett hotellpaket på jobbets julfest och vi ville passa på att använda det innan regnsäsongen startade. Man får boka i mån av plats och vi lyckades få plats i slutet av högsäsongen.

Flyget från Atlanta till Belize City vad vidöppet, massor av lediga platser. Vi åkte dit ca 2.5h före avgång precis som vanligt. Väl på parkeringen så tog det en bra stund att hitta parkering. När vi parkerat upptäckte Tom att han hade glömt sin telefon hemma.
Vi hade glömt gå till banken och tala om att vi skulle utomlands. De måste skriva upp alla kortnummer på ett papper och sedan tar de pappret och antingen ringer ett tredjepartsföretag eller skriver in det manuellt. Oerhört omständigt, och det går lätt fel. Som sist vi var i Sverige då de skrev in att en dollar = en svensk krona. Så vi gick över vår dagliga gräns redan första dagen och de blockerade våra kort, utan att ringa. Tack för den.
Nu hade vi kollat upp var det fanns ett kontor så vi kunde sköta det på flygplatsen. Terminal A. Jättebra. Vi kommer dit, letar upp kartan över vad som finns och var bara för att finna att den är blockerad av en kvinna som står med ett barn i koppel och stirrar tomt framför sig. Vi har inte tid att vänta på att hon ska vakna till så jag frågar om vi får titta en grej lite snabbt. Visst säger hon men flyttar sig inte. Alls. Så vi försöker nå skärmen runt henne för att leta upp banken bara för att inse att det inte alls finns någon bank där.
Ok. Tillbaka på tåget för att åka till terminal F. Hinner inte åka förbi Terminal C och köpa frukost på Five Guys. Så vi bestämmer oss för Starbucks på F. Där kön är jättelång. Tom går och köper vatten medans jag står i kön. Han kommer tillbaka och jag har rört mig en meter. Eftersom det börjar bli lite sent så går han till gaten och kollar hur det ser ut med våra platser medans jag fortsätter köa. Och han kan ju inte ringa om det är bråttom heller, på grund av glömd telefon. Jag får mina mackor och mitt kaffe och möter honom vid gaten, där vi har fått våra platser och går direkt på planet. Stressigaste morgonen på flygplatsen på väldigt länge och det känns inte som att vi gjorde något fel egentligen. Allt tog bara mycket längre tid än vanligt.

Det var tur att vi köpte mat på flygplatsen, för det visade sig att det var lite för kort ner till Belize City, så de sålde inte mat på planet.
Väl framme i Belize City började det gå lite bättre. Vi blev mötta av en man med en skylt med våra namn på. Han guidade oss igenom passkontroll och tull och fram till disken där vi skulle checka in för vårt nästa flyg, inrikes. Det här flyget ingick i hotellpaketet och var bokat och klart, och skulle inte kosta oss mer än ett par Belize-dollar i skatt. Först och främst hamnade vi i den kanske kortaste kön, men den absolut långsammaste. Tio personer i kön jämte hann checka in och gå vidare medans vi väntade. Men vi hade inte bråttom den här gången. Som tur var. För när vi skulle checka in kunde de inte hitta våran bokning och ville ta betalt för flyget.
Efter ett par telefonsamtal så löste det sig också, och vi kunde gå till säkerhetskontrollen. Jag blev stoppad för en slumpmässig kontroll där de skrev av all information i mitt pass på en lapp. Jag är fortfarande inte helt säker på varför!

Från Belize City till San Ignacio flög vi en liten Cessna med 14 platser som mest. I vårt plan var vi 10, med piloten.

Vi satt längst bak, vilket visade sig vara de bästa platserna. Gott om benutrymme.

Luften i planet var sådär. Väldigt varmt och knappt något luftflöde alls. Och det var inte en särskilt mjuk flygning. När vi äntligen landade på en liten, liten landningsbana var jag ganska lättad. Tills jag insåg att det var en mellanlandning och vi skulle upp igen.

Landningsbanan.

Hotellet i djungeln var väldigt avsides. Vi var hänvisade till deras restaurang och de aktiviteter de hade. Vilket var fågelskådning, fjärilshu och kanotpaddling i floden. Spännande värre. Det blev dock ganska spännande i floden för en av de andra gästerna som tappade sin dyra kamera med ännu dyrare objektiv i vattnet när han trillade i.

De fanns inga lås till dörrarna, vilket jag tyckte kändes lite olustigt. Det spelar ingen roll att det ligget avsides, Det kändes inte helt säkert ändå. Men det hände inget så klart.

Vårt rum

Balkongen

Poolen

Vår stuga, som bestod av två gästrum

En extra gäst i vårt rum

Efter två nätter i djungeln skulle vi ta oss till stranden, Placencia. Det gick inga flyg den dagen, inte direkt i alla fall, så vi fick fixa transport själva. För ynka $250 (!) blev vi körda de tre timmarna ut till stranden. Hutlöst, i ett land som ändå är ganska fattigt, men vi hade inget val.

Om djungeln bestod av backpackande ungdomar och pensionärer med stora kameror så var stranden fullt av övervintrade hippies på yoga-retreat (vi kände ingen tillhörighet med någon av grupperna).
Men det var lugnt och skönt på båda ställena. Vi stannade vi stranden i tre nätter, och hade lite fler val när det gällde restauranger. Tror jag. Vi åt bara på hotellet ändå. Men det var både godare och billigare än i djungeln. Ok, kanske inte så jättemycet godare, men billigare.

Utsikten från vår balkong

Tom i en av de tre pollerna. Vi använde bara en. Och doppade inte ens tårna i havet.

Vi kanske hade badat i havet om de inte hade jobbat hela dagarna med att bygga upp en vågbrytar så vattnet var fullt av sand. Samt sjögräs. Samt hajar.

Även om vi inte gjorde någonting alls så var det en ganska fantastisk semester. Väldigt avslappat. Och jätteskönt.
Förutom när vi låste ute oss från rummet. Vi hade två dörrar, och en nyckel. Så vi trodde så klart att samma nyckel gick till båda dörrarna. Balkongen gick runt om huset till framsidan så en dag gick vi ut via bakdörren och lämnade dörren på framsidan låst med haspen på nätdörren på på insidan. När vi kom tillbaka visade det sig att nyckeln inte fungerade till bakdörren. Och de hade ingen nyckel som passade heller. Men det var inget som inte en skruvmejsel kunde lösa. Det där med låsta dörrar och säkerhet igen.

Efter tre nätter vid stranden så flög vi ett pytteplan upp till Belize City igen, betydligt mjukare flygning den här gången. Och det gick att andas bättre också.
Och hem kom vi. Som tur var. Vi hade inte fixat någon plan B om vi inte hade kommit med planet. Väl framme i Atlanta så misslyckades vi fullständigt med att läsa skyltarna. Som att vi vore amatörer och aldrig har landat i Atlanta förr. Istället för att följa skylten för de som skulle stanna i Atlanta gick vi fram till Global Entry-kioskerna och därefter fanns inga fler skyltar för att dela upp de som reser vidare från de som skulle stanna kvar. Så vi hamnade vid bagagebandet i terminal E, för de som skulle vidare. När vi egentligen skulle till F. Så vi fick gå tillbaka och bli lotsade tillbaka till andra sidan passkontrollen för att gå till F, där kön var jättelång. På riktigt. Men vi hade en liten lapp där det stod interterminal transport. Så vi gick helt fräckt förbi kön. Och jag skämdes inte ens. 

Överraskad!

Det här inlägget borde jag skrivit för en månad sen ungefär, men bättre sent än aldrig.

För ungefär ett halvår sen så planerade jag med mamma och pappa, och barndomskompisen Peter, att de skulle komma hit i mars och hälsa på.

Pappa fick problem med proppar i lungorna så han fick ställa in, så när jag åkte till flygplatsen för att hämta mamma och Peter fick jag världens chock när lillasyster Annika kom gående! Jag kan till och med ha börjat gråta. Lite grann.

Som tur är hade vi redan bestämt oss för att ta två bilar dit. Jag minns inte ens om jag hade föreslagit det eller om det var Toms ide, för han visste om det här från första början. Han lyckades faktiskt låta bli att säga nånting. Och jag anade ingenting. Jag tyckte han hade lite korkade förslag ibland men det händer ju till och från.

Det här hann vi med under besöket:

De kom fram

9C ute och de solar. Till deras försvar så kändes det mycket varmare än 9!

Provsmakning på World of Coca Cola

Presentbutiken på World of Coca Cola

Georgia Aquarium

Stone Mountain

Vi flög till Oklahoma City

Vi såg Kevin Costner & Modern West. Samt Randy Travis på väg därifrån.

Det var fantastiskt roligt att ha besök och jag saknar dom allihop nu.