Uppehållstillstånd

Jag skickade in min ansökan om att ta bort villkoren på mitt uppehållstillstånd i april. Jag har haft ett tillfälligt två-årigt uppehållstillstånd och nu kommer jag få ett permanent. Det måste uppdateras var tionde år, men det är i stort sett permanent.

Jag har hört lite skräckhistorier tidigare om att det skulle ta ett år, lika lång tid som förlängningen jag redan fått är. Vilket skulle innebära att jag måste gå och få det förlängt ett år till, och sen förlänga körkortet ett år till, för att sedan behöva gå tillbaka igen och förlänga körkortet igen när jag fått det 10-åriga.

Men igår läste jag att det inte verkar ta mer än 6-7 månader. Mitt service center är lite långsammare än det andra som bara tar cirka 4 men ändå. Det är inte så farligt. I så fall är det ju redan klart i oktober eller november. Det hade varit väldigt skönt i så fall.

USCIS har tydligen en app nu också. Man kan lägga till sitt fall där och få uppdateringar när något händer. Precis som man tidigare (och säkert nu också) kunde få via sms. Min visumansökan ändrades inte från mottagen förrän allt var godkänt och klart. Så jag räknar inte med att den här gör det heller. Men man kanske kan få reda på det en dag eller två före brevet dimper ner i brevlådan.

Försäkringar och varför man kan bli galen för mindre

Jag hatar det här med försäkringar.
Det är så oerhört krångligt helt i onödan.

För att inte behöva fylla i alla papper på sjukhuset när det är dags så försöker jag ta mig igenom en förregistrering, där man naturligtvis måste fylla i all försäkringsinformation. Och det räcker inte med ett par nummer (som jag har på försäkringskortet) utan man måste veta vad det är för sorts försäkring man har. Och hur vet man det? Man får gissa lite. Det står inte på kortet. Och det går inte att logga in på sitt försäkringsbolag för att ta reda på det, trots att de benämningar som finns att välja mellan verkar vara ganska standard. Varför ska det va så himla svårt?

Just nu har jag fastnat på att fylla i mitt Group Name. Det har jag inte. Jag har ett Group Number. Men det verkar inte vara så noga med.

Och loggar man in på sin försäkrings hemsida så går det inte att söka. Den funktionen finns inte. Går man till deras hemsida så finns ingen vidare hjälp heller. Bara allmän information, som inte ens stämmer med den försäkring vi har.

När jag väl kom förbi den punkten, utan att veta om det jag fyllde i stämde eftersom jag får gissa vilket ord i deras formulär som stämmer med vilket ord på mitt försäkringskort, så får jag välja vilken sorts religion jag har.

Det är ungefär nu som ett glas vin hade varit rätt bra att ha. Ett par glas vin.

Nu skulle man kunna tro att bara för att jag har fyllt i det här online så är vi klara. Icke. Jag måste skriva ut en summering av det här för att ta med mig till sjukhuset. I pappersformat. Så varför fyllde jag precis i det online?

Och nu när allt det är klart och utskrivet, så måste jag skriva ut en lunta till och fylla i för hand och ta med mig. Jag har inte tittat på dem än men jag är villig att slå vad om ganska mycket att det är exakt samma information en gång till.

Underbart system det här.

Äntligen!

Efter över fyra månader, ca 35 telefonsamtal och väldigt mycket frustration fick vi internet till slut. Och när vi väl kom fram till nån som tog oss på allvar så gick det fort. Det var klart två dagar senare.
Vårt största misstag var nog att lita på att Cameel, lokal representant för Comcast, faktiskt kunde göra någonting. När hon sa att det skulle ta ca 2 månader så slappnade vi av lite och sluta ringa lika ofta och väntade. När de två månaderna var slut så hon bara tyvärr, det blir inte förrän andra halvan av nästa år men här är ett nummer ni kan prova att ringa.
Jag tror Tom lämnade 20 meddelanden där, och fick ett samtal tillbaka. Det skulle leda till att de skulle skicka ut någon hit för att se om vi verkligen bodde så avlägset eller om det skulle gå att ordna. Vi väntar fortfarande på det besöket.
De övriga samtalen har varit till Comcasts kundtjänst. Vår adress har inte funnits med i deras system så vi har inte kunnat beställa online. Alltså har vi varit tvugna att ringa. Och det enda som händer när man ringer är att de går in på precis samma hemsida, skriver in vår adress, och får samma svar. Och sen kan de inte göra mer. Varje gång har de skickat oss vidare för utredning och lovar att höra av sig. Och när vi ringer för att fråga hur det går så har de stängt ärendet eftersom vi inte kan få Comcast i det här postnummeromårdet.
Lite ironiskt är att när jag har gått in på Comcast för att se om något har hänt med vår adress så får jag en länk där de ska tala om för mig vem vår internet provider är. Och där står det comcast och så hamnar jag på Comcasts hemsida igen.

Jag vet inte varför det fungerade den här gången men Tom fick tag på en supervisor som gick igenom alla steg som vi gjort över telefonen, och dessutom kollade upp att alla husen runt omkring faktiskt har comcast. Och ett par timmar senare ringde han och hade bokat installation till igår. Helt fantastiskt.

Så här långt är det från vårt hus till kabelboxen. Tycker inte ett dugg synd om honom om han fryser. De kunde kommit i september och då var det ca 40 grader varmare.

Nu är ju inte allt perfekt bara för att vi fick internet. Det finns ethernet-uttag i varje rum i huset, men de går inte att använda för det finns ingenstans att koppla in sig till det. Dessutom fanns det bara en kabel in till huset och den har vi använt för TV. Så de fick borra genom väggen in till garaget för att få in den nya kabeln. Vårt fel för att vi inte använder samma företag till allt antar jag ;)

Det ska sitta en platta framför det där hålet. Det kommer ju inte att funka.

Allt det här är i förrådsdelen av garaget, som var fullt av verktyg och redskap med mera. De undrade om de skulle komma tillbaka imorgon så vi kunde städa ur det. Aldrig i livet. Tror inte det tog oss mer än max 10 minuter att tömma det så de kunde fortsätta. Allt ser för jävligt ut men det är det (nog nästan) värt. En av bilarna får inte plats inne i garaget längre och det går inte att stänga igen hålen där kablarna är och kabeln går tvärs över förrådet. För jävligt. 

Men nu funkar det i alla fall. Men en orange kabel tvärs över gräsmattan. Och smutsiga fotspår över hela huset eftersom de inte tog av sig skorna. Hade jag inte brytt mig ganska mycket om att få internet hade jag varit lite mer irriterad.

Appraisal #2

Den här gick precis lika fort som den första. Det är som att de får mer betalt ju snabbare de springer genom huset. Och det viktigaste verkar vara att mäta. Utsidan och garaget. Och så ta bilder i alla rum. Nu var det ganska mörkt och stökigt men det borde inte påverka någonting. Den här gången tänker vi utgå ifrån att allt är ok eftersom vi inte hörde nånting om det förra gången.

Flytten av TV är klar. Det tog bara nästan en timma. Och eftersom vi var så trogna kunder slängde han in 3 månaders gratis Showtime och HBO. Struntprat. Det där får man alltid gratis i tre månader när man flyttar sin service.

Och så skulle han slänga in en gratis mottagare. Behöver bara betala för installation. Och en månadsavgift. Så vad som är gratis med den har jag lite svårt att förstå.

Och det där med internet. Jag ringde igår. De skulle ringa tillbaka om en timma. Det har nu gått 24 timmar. Jag tror jag får ringa igen..

AC:n fortsätter att krångla. Tror vi har fixat det tillfälligt i alla fall. Känns lite sådär att lämna över huset i det här skicket men jag tror inte att någon annan hade kastat pengar på det här heller just nu. Kommer inte sakna den oron och fukten och värmen när den lägger av.

Jehovas ringde precis på dörren. Kommer inte sakna det heller. De ville lämna nåt papper om deras nya hemsida. Jag sa att jag bara skulle slänga den ändå så de kan behålla den. Vad hände? Jag tror jag är mer än 50% evil. Faktiskt.

Äntligen händer det nåt

I eftermiddag ska Tom till rätten och sväras in, och efter det får han sälja huset. Jag vet inte om det här löser allt, men den svindyra advokaten verkar tro det.
Det fanns ingen domare på plats idag så vi får inte reda på något men de skulle höra av sig om det imorgon.
Förhoppningsvis är det här allt, för på fredag ska de skriva på för att köpa det här huset. Kanske. Jag tycker lite synd om köparna. De la sitt bud den 13:e maj och det är först nu de får köpa huset. Och flytta in om en månad.

Skrivkramp

Det händer inte så jättemycket här egentligen.

Efter roadtripen i augusti stannade vi hemma ett tag och tog det lugnt. Det vill säga lät bli att jobba på huset. De sista detaljerna kommer förmodligen finnas kvar att ta tag i i några år till.

Vi (och när jag säger vi menar jag Tom) plockade ihop poolen. Det är fortfarande ca 30 grader varmt men vi använder den inte särskilt ofta, och det började lukta lite suspekt där ute. Marken under poolen var svart och stank sump. När det torkat upp lite mer luktade det lite svagt av ensilage. Härligt.

I slutet av september var Daniel och Jenny här. Alltid lika roligt att ha besök, men man hinner ju inte göra nånting. Annika var här i tre veckor och vi hann ändå inte med allt jag tyckte vi skulle göra.
De här två nördarna skulle på Dragon Con men trots att Tom är ganska nördig han också och det fanns en del Star Trek-folk där så skippade vi det. Fick se en bråkdel av det hela när vi väntade på dom utanför ett av hotellen en dag.

Första Dragon Con-kvällen var vi och såg Behind The Myths Tour inne i Atlanta. Inte nog med att man fick se Adam och Jamie, Alton Brown (TV-kock som bor i Georgia) var där. Det var ju det häftigaste av allt.
Tror vi får börja se på Discovery Channel lite mer, och Food Network lite mindre...

På måndagen var det Labor Day och Tom var ledig från jobbet, så vi stannade kvar i Atlanta över natten. Passade på att gå till Centennial Park så nu är det inte mycket kvar på listan över saker man måste göra i Atlanta.

Centennial Park

Sky View

CNN-byggnaden låg mitt emot hotellet.

Någon vecka innan de kom var jag i Clayton County International Park och fick syn på en spindel jag aldrig sett förut. Ganska stor, gul och svart och helt ofarlig för människor. Black and yellow garden spider.
Tom hade aldrig sett den heller. Men precis som vanligt så dyker precis alla kryp som finns upp i antingen huset (kackerlacka på gästtoaletten till exempel) eller på altanen (som skorpionen för inte så länge sen).
Så när vi kom hem från Atlanta satt den här på altanen:

Den är ju harmlös men det är ändå lite otrevligt att ha en sån stor spindel som kryper runt om man ska vara där ute så jag plockade fram diverse gifter och tog död på den.

Fick reda på hur hutlöst mycket vi betalar för våra TV-kanaler så förra veckan ringde jag och bad att få nedgradera vårat paket till de kanaler vi faktiskt tittar på. Att byta upp sig går så klart att göra online, men inte om man vill ha mindre. Det tog 40 minuter att byta antalet kanaler, bli av med en mottagare som vi inte använder och byta till nyare för de som är inkopplade.
I måndags var de här och installerade. Hade helst gjort det själv men det får man ju inte göra. Men jag kopplade ur de gamla och såg till att det skulle gå lätt och smidigt för han som var här i alla fall. Bästa installationen han haft sa han. Inga möbler att flytta eller nånting.
Ingen större skillnad på de nya, men de är nyare i alla fall. Och det blev ändå billigare.
Vem behöver ett jobb när man kan syssla med sånt här?

Jag och Jenny var i parken i Clayton County och sprang 6-7 km, fruktansvärt jobbigt faktiskt. Och dagen efter såg jag inte min fotknöl. Det är lite över en vecka sen nu och jag har fortfarande ont. Tror inte att det hade något med just löpturen att göra egentligen. Förmodligen var det att jag gått 15-20 km nästan dagligen i ett par veckor före det.

Vänster fot är lite svullen.

I helgen var vi i Sacramento och turistade. Tom kommer därifrån och jag har aldrig varit där så vi passade på att fräscha upp hans bild av stan lite och så fick han visa vilka hus han bott i.

Fantastiskt trevlig liten stad. Det finns inga direkta sevärdheter kanske, men det finns det inte i Atlanta heller och det är en mycket större stad. Och till skillnad från Atlanta kan man gå överallt. Så vi gick runt i 3 timmar. Med en ond fot. Så nu är det nästan tillbaka på ruta ett.

Sacramento River

Sacramento River

Sacramento River

Ponnyexpressen

The Capitol

Inte varje dag man ser björkar här borta!

Ett gammalt fort

Så nu är jag också övertygad om att vi måste flytta dit. Frågan är bara hur vi löser det...

När jag fick mitt Green Card kunde jag ansöka om medlemskap i Global Entry. Man slipper köer när man ska tillbaka in i landet och man får gå i en lite kortare kö till säkerhetskontrollen och slipper ta av sig skor och sånt tror jag. 

Jag hade min intervju idag. Hade bokat till klockan 2 men jag var där en kvart för tidigt. De verkade inte ha så mycket att göra så jag fick gå in på en gång. Och klockan1:52 var jag klar och på väg hem igen. Inte mycket till intervju heller. Skulle tro att de har ganska mycket information om mig överallt efter alla papper jag har skickat in...

Försökte mig på att baka Guinness-muffins igår, men upptäckte lite för sent att jag inte hade alla ingredienser. Det skulle vara sour cream i men jag hade bara färskost. Så jag tog kaffegrädde istället.

Och jag ville inte göra en kaka av det så jag gjorde muffins. Har bara en muffinsform så jag ställde några lösa muffinsformar på en plåt.

Det gick sådär.

Och jag såg inte förrän jag fått det påpekat för mig vad det här såg ut som.

Djurliv

Jag tror jag har lyckats se nästan alla vidriga kryp som finns här. Förutom Brown Recluse-spindlar och ormar.
Men för någon vecka sen hade vi en skorpion på altanen.

Den var inte särskilt stor men det var illa ändå.

Getingarna är lite färre nu, men det dyker upp nån lite då och då. Bland annat i den lilla poolen.

Vi flyttade ner den från altanen till gräsmattan i helgen. Brädorna på altanen började bukta lite oroväckande..

Förra helgen var vi i Iowa igen. Det är majs precis överallt.

Och jag såg fireflies för första gången. Häftigt.

På vägen tillbaka till flygplatsen i Des Moines körde vi förbi Boxholm.

Jag har förnyat mitt körkort, nu är det giltigt i nästan två år till och det står inte att det är tillfälligt längre. Och så är namnet rätt också. Jag ska ta bort begränsningen på mitt social security-kort också men det får vänta tills Tom kan följa med. Han tappade bort sitt kort för 20 år sen så han ska skaffa ett nytt.

Permanent resident

Inget mer secondary när jag kommer in i landet. Jag kan förlänga mitt körkort. Jag behöver inte bry mig om immigration förrän om två år. Fast det gör jag ändå. Oroar mig för vad vi behöver för "bevis" för att få ett green card som inte är villkorligt...

Och nu kan jag skaffa Global Entry. Inte nog med att jag inte behöver gå igenom secondary när jag kommer in i landet, jag kan använda en liten kiosk och gå förbi hela kön.

Green Card

Jag fick ett välkomstbrev igår.

Så nu har jag officiellt uppehållstillstånd här.
Jag fick ett mail när jag var i Sverige där det stod att de skickat iväg mitt Green Card till produktion, men när jag tittade på statusen dagen efter så stod den inte i Card Production längre utan i Decision. Inte för att jag trodde att de gjort fel men man inte låta bli att bli lite orolig.
Men nu känns det bättre igen :)
Förra gången jag fick ett kort därifrån så kom det fram på 4-5 dagar från att de skickat det på produktion. Men då fick jag ett mail redan dagen efter om att posten hämtat upp det. Nu har jag inte hört någonting.
Enligt brevet ska jag få kortet inom tre veckor så det borde kunna dyka upp när som helst ändå.

Så nu kan jag börja söka jobb. Bäst att komma igång med det sista i huset så det blir klart innan dess, annars blir det nog aldrig klart!

Det enda jag behöver göra nu är att förlänga mitt körkort som går ut när mitt arbets/rese-tillstånd går ut i december (nu ska det gälla så länge mitt green card är giltigt, så i två år) och ta bort texten från mitt social security kort som säger att det bara är giltigt för arbete med ett arbetstillstånd. Och sen behöver jag inte bry mig om USCIS på två hela år tills det är dags att ta bort den villkorliga delen och ansöka om ett green card som är giltigt i 10 år.

Vi blev förresten godkända utan intervju, så alla "bevis" som jag samlat på mig var helt i onödan. Tur det, det är bara en stor hög med gamla räkningar och boarding pass, och en mapp på datorn med några foton.

Sverigebesök

Jag kom till Sverige den 25:e juni, och åkte direkt till Mölnlycke och hängde med Alva och Molly.

Ett par dagar i Borås med trevlig människor.

Sen kom Tom till Sverige. 

Av någon anledning gillar han ju Borås, så vi stannade där en dag och gick ut. 

På söndagen hämtade mamma och pappa upp oss och vi åkte ut till Vegby en dag, innan vi åkte in till Ulricehamn.

Lite rosékväll med Louise och Peter, som jag känt i nästan 30 år. Läskigt länge.

Ebbe och Tom. De förstår varandra väldigt bra för att inte prata samma språk.

Vi matade ankor med Ebbe och Villemo och sedan åkte vi vidare till Mölnlycke, efter att ha hämtat upp en hyrbil.

Den 4:e juli åkte vi ner till Bromölla (efter ett stopp i Malmö för att hämta upp Niall) för vår väldigt trevliga 4:e juli-tradition. Ser ingen anledning att någonsin fira den 4:e juli i USA. Trots att jag fick mitt green card godkänt den 3:e och numera har uppehållstillstånd här.

Vi spelade kubb och svenskarna förlorade mot amerikanen och irländaren (och Niclas). Pinsamt.

Dagen efter åkte jag, Tom och Niall upp till Halmstad för att se Gyllene Tider. Fantastiskt bra. Så klart. Och vädret var perfekt.

I lördags åkte vi vidare till Köpenhamn och tursitade lite. Smörrebröd, röd korv, statyer och Carlsberg.

På Carlsberg

Den lilla sjöjungfrun

Och så träffade vi dom här på Carlsbergs bryggeri.

Dagen efter gick vi upp vid 3 för att åka hem. Tom hade en betald biljett och jag flög stand by. Jag kom med alla flyg, trots att jag hade förberett mig på ett par nätter på flygplatser.

Washington, DC

För lite drygt en vecka sen skickade Tom ett brev till den vi trodde var hans biologiska mamma. Vi var säkra på att vi hittat adressen till rätt person, den som han hittade på Ancestry.com från en folkräkning från 1940, men inte helt säkra på att det var rätt person som dök upp i folkräkningen. Det är inte ett jättevanligt namn, men inte helt ovanligt heller. Men åldern stämde så vi trodde att det var rätt.
Idag när vi landade i Atlanta fick han ett mail, från hennes man. Det var rätt person. Han skickade med ett par bilder och ett telefonnummer, så nu ska han bara samla mod och ringa... Ganska häftigt :)

Helgen i Washington var också ganska häftig. Vi kom dit i torsdags kväll, före alla andra. Det var ganska sent så vi gick och letade upp en irländsk pub och det var allt.
Nästa dag kom Liz och Sandy dit så vi tog en promenad runt vita huset med dom och gick och åt lunch. Den eftermiddagen hade jag en tid att passa på svenska ambassaden så de tog en busstur runt till lite sevärdheter och vi tog en taxi till ambassaden. Den indiske taxichauffören vägrade förstå att det var SVERIGES ambassad vi skulle till och inte den brittiska.  Men vi kom rätt till slut.
För att komma in på den amerikanska ambassaden i Stockholm måste man lämna ifrån sig all elektronik, gå igenom en metalldetektor, scanna väskan och visa sitt appointment letter, vad det nu heter på svenska.
Och naturligtvis är det beväpnade vakter överallt.
För att komma in på den svenska ambassaden i Washington så går man in genom dörren. Och det är allt. Jag var inte säker på att Tom skulle kunna komma med in men det var inga som helst problem.

Jag hörde några andra prata (på väldigt dryg svenska) om personbevis och green card, och blev plötsligt helt säker på att jag inte skulle få ansöka om något pass. Men när det blev min tur så behövdes inget av det där. Bara mitt arbetstillstånd och mitt gamla pass. Och det ska dyka upp i Atlanta om två till tre veckor. Så eventuellt hinner det komma in innan vi åker till Sverige.

Efter det besöket så åt vi middag med Liz och Sandy, på en brittisk pub. Men trots att det var Burns Night så hade de ingen haggis.

På lördagen gick vi från vita huset till Washington-monumentet, till Lincoln Memorial och vidare till Arlington-kyrkogården i Virgina. Och sen tillbaka igen.

Framsidan av vita huset

Andra sidan av vita huset

Reflecting pool. Som inte var så reflecting med all is.

Vid Lincoln Memorial

Arlington Cemetery

John F Kennedys grav

Washington Monument

Arlington Cemetery, vid den okända soldatens grav

Den okända soldatens grav

Vaktombyte vid den okända soldatens grav

Väl tillbaka så hade Michelle och Debbie kommit till hotellet. Michelle ville gå en sväng men vi hade blåsor på fötterna och Toms skor läckte så vi stannade på rummet.

Den sista konserten för den här veckan var senare den dagen, och idag åkte vi hem. Jättetrötta.