Räkningar

Jag är inte så van vid det längre, men jag var ganska van vid att kunna betala alla sina räkningar på nätet. OCR-nummer + bankkonto = sant.

Här är det inte riktigt lika enkelt. Det finns bill pay på banken, men jag tror att det bara innebär att banken skickar checken istället för att vi gör det. Det går att betala online på en del ställen också. Försökte betala vattenräkningen (som för övrigt låg på under $90, whew) men det ville de ha nästan $4 extra för. Sanslöst. Så bill pay it is. Kostar inget extra och de får sin förbannade check.

Lite modernare företag, som Netflix med flera, kan man ju betala online. Med kort. Gratis. Och det har Tom gjort sedan han skaffade tjänsterna, för väldigt många år sen. Men så plötsligt förra månaden så slutade det att fungera. Bankens bedrägeriavdelning vägrade betala och låste korten. Eftersom det händer varje månad med ett konto vi har för att kunna ladda elbilen på bland annat IKEA så trodde vi att det var samma sak som där. Det vill säga deras fel. Vi får ringa och låsa upp korten och logga in och betala avgiften manuellt varje månad.
När jag loggade in på Netflix och DirecTV för att lösa det den här gången visade det sig att det ena kontot hade kvar vårt gamla postnummer och det andra hade en delvis felaktig adress. De hade skrivit in Hazen istället för Haven. Så det skulle ju kunna förklara en del. Men det är lite lustigt att det är först nu det slutade fungera.

Det är nog det mest spännande som har hänt mig sen sist. Tom var i Iowa och träffade sin biologiska familj i helgen men jag ville inte flyga så här sent så jag stannade hemma och åt glass och pannkakor. Enbart.

Och så klippte jag gräset i fredags. Fast jag sa att jag inte skulle göra det. Men det hade gått två veckor och Tom kan inte göra det förrän nästa helg och då är det ju jättelångt och både framsidan och baksidan behöver klippas. Nu behöver han bara klippa framsidan. Om inte jag gör det först.