På håret

I onsdags morses fick jag ett sms av de dom köpte det gamla huset. Hon ville veta var vi köpt golvet eftersom de haft en vattenläcka i köket och behövde byta ut en del av golvet. 

Jag fick fruktansvärt dåligt samvete. Ingen aning om varför. Det är ju inte vårat ansvar. Och inte vårat fel heller. Slangen in till kylskåpet hade gått sönder. Hade ingen indikation på att den var på väg att gå sönder innan och allt gick ju igenom inspektionen. Men det känns fortfarande lite jobbigt. Men jag är så jäkla glad att det inte hände för två månader sen. 

Det går ju inte att byta ut ett par bitar i ett sånt golv. Det är ett ganska stort jobb. De visste vilken sorts golv det är, klickgolv. Det stod i annonsen till och med. Nånstans på vägen måste det försvunnit på översättningen för när Tom lämnade de tre lådor med golv vi hade (som jag erbjöd dom utan kostnad på en gång. För att döva samvetet) så frågade de om det bara var att ta bort de skadade bitarna och limma fast nya. Inte riktigt... 

De har en försäkring, och en garantiförsäkring som vi betalade, men de vill inte betala nån självrisk. Tror nog de får tänka om. Det där golvet går in under köksskåp och in i ett skafferi. Inte fixat i en handvändning direkt. 

Men, inte vårt problem. Två månader tidigare och det hade gjort livet lite svårare. 

I det nya huset så jobbar vi på med projekt varje vecka.

Vi (mestadels jag) har behandlat nästan hela altanen. Ett par ställen kvar som är svåra att komma åt. 

Hängt upp gardiner. 

Och en massa småsaker som jag inte ens kommer ihåg.

Snart får vi ta ledigt från det dock. Vingar ett par gäster som kommer hit på onsdag över natten och en gäst som kommer nästa vecka och stannar i 10 dagar.