Igår

Var en riktig skitdag. Tandläkare som säger att det är "a little different" i Sverige för vi går inte och blästrar våra tänder var fjärde månad. Sverige är inget jävla uland. Vi har i alla fall tandvård. Och så var jag sjuk så jag låg i sängen större delen av dagen och tyckte synd om mig själv för att jag hade ont överallt och saknade alla.

Sen åkte vi till Decatur. En mycket coolare del av Atlanta än stockbridge. Steve Forbert spelade där. Han är jättebra.
Sen blev dagen lite sämre. För att bli bättre igen. Jag överreagerade lite, men Tom var lite av en skitstövel. Fast inte med flit. Så det jämnade väl ut sig.
Hamnade på en bar och pratade med han som jobbade med att sälja merch på Eddie's Attic. Han var finsk, för nån generation sen. Och kände Shawn Mullins. Han är också bra. Jag tror att vi kommer åka till Decatur fler gånger. Jag vill bo där.

Min Kindle Fire är värdelös förresten. Så när jag fick ett mail med en fråga om jag ville skriva en recension om mitt köp från Amazon tyckte jag det var en förbannat bra idé. Jag skrev nåt svavelosande om hur kass den är. Och tänkte inte mer på det.
Men igår ringde dom från Amazon och undrade om de kunde hjälpa mig på något sätt. Att returnera min Kindle med fodral till exempel. Damn right you can. Sa jag inte. Men det är ju jättebra. Alla pengar tillbaka och så kan jag köpa min Kindle paperwhite som kommer ut på måndag. Mycket bättre.

Käftsmäll

Så känns det just nu.

Jag har varit hos tandläkaren.
Tom bokade in det för säkert 4 månader sen. Rutinkoll. Och så rengöring.
Trodde nog det skulle ta lite längre tid för mig än för Tom som hade tid samtidigt, eftersom jag är ny där och de behövde röntga till exempel. Trodde ju inte det skulle ta en och en halv timma. Tom trodde han skulle va på jobbet vid 9 senast. Klockan är 10:05 och han åkte precis hemifrån.

Att jag gick var 18:e månad i Sverige var chockerande. Jag tycker det är ganska ok ändå? Lite röntgen, kolla efter hål, skrapa lite. Färdigt.
Det är inte riktigt så dom gör det här.
Röntgen - precis som vanligt. Förutom att dom dessutom hade en ny sort jag aldrig sett förut som gick runt huvudet. Typ.
Och sen började tortyren. Först skrapade de mellan varenda tand. Det kändes som att de skulle åka ut. Sen blästrade dom tänderna med bikarbonat.
Och så fick jag höra en massa hemska saker som ingen sagt förut. Jag har sprickor i tänderna. Och några är nästan nerslitna. Jag kommer behöva tandkronor om tio år. Och varför, VARFÖR har jag mina visdomständer kvar? Uhm, för att dom inte ställer till med något och då får dom va kvar?
Det går ju att fixa det här så klart. Det är bara att dra ut alla 4 visdomständer och en till (jag vet inte om det var valfri tand) och sen dra och slita lite och så får jag ha tandställning. Sån där räls.
Det skulle i så fall innebära att jag kommer upp i 10 utdragna tänder sammanlagt. Så roligt är det inte. Och jag har haft tandställning. Det var inte heller roligt.

Nu ska jag försöka äta frukost. Men jag ska helst inte äta något kryddstarkt. Och det kommer göra ont i några dagar, tandläkaren rekommenderade värktabletter.

Jag tror jag går och lägger mig igen.

Ut med mer matta

Den här veckan, redan i söndags när vi kom hem faktiskt, började vi fixa med sovrummet. Vi flyttade in sängen i gästrummet, och la allt annat där det fick plats. 

I måndags när Tom var på jobbet flyttade jag ut det sista och tog ut mattan. Alltid lika roligt. Och lite småäckligt.

Under mattan är ett lager skum som sitter fast i plywooden med häftklammer. 

Efter att skumlagret är borta är golvet fullt av häftklammer med lite, lite skum. Som måste bort, annars känner man det under det nya golvet.

Så igår skar jag mattor (med världens bästa mattkniv) och rensade plywood. 

Och jag drog upp persiennen. Det är ett stådende tema här. Jag drar upp persiennerna när jag går upp, Tom släpper ner dom när han kommer hem från jobbet. Även de mot baksidan av huset där ingen kan se in.

Sovrummet gick hur som helst från en bunker till ett ljust fint (nå ja) rum.

Idag målade jag väggarna. Jag sov till 11 (!) så jag trodde inte jag skulle hinna med allt innan Tom kom hem, men klockan är snart sju och han kom precis hem till ett färdigmålat rum. Förutom lister, tak och fönsterbräda. Men väldigt mycket blev gjort idag.

Sovrummet precis när jag började måla

Det är lite skillnad mellan den gamla vita färgen och den nya...

Denver, TSA

Förra veckan blev inte riktigt som den skulle.
Niall och Mary skulle kommit hit med stand by-biljetter men det fanns aldrig några platser. De försökte i tre dagar och både med flyg till JFK och till ATL. Så kan det gå.
Vi skulle åkt till St. Louis i torsdags, men flygen såg inte tillräckligt bra ut för att Tom skulle hinna tillbaka till jobbet i fredags så han kunde inte åka med. Och så kom inte Niall och Mary hit heller. Jag tänkte åkt själv, men så såg plötsligt inte mitt flyg bra ut heller.
Och så läste jag att St. Louis är den farligaste staden i USA. Så det kanske var lika bra att jag inte kom iväg.

Och eftersom jag inte kom iväg i torsdags, och inte får köra bil så tog jag en taxi till flygplatsen i fredags. En taxi från Stockbridge. Men de kunde ändå inte hitta hit. Och när han ringde för att han inte hittade adressen (både fel nummer och fel gata) så tog det nån minut innan jag förstod att det var engelska han pratade. Men han hittade fram till slut. Både till huset och till flygplatsen. Och kan någon som kör så illa få körkort, så ska jag nog kunna få mitt så småningom med.

Det såg inte särskilt bra ut med flygen till Denver men vi chansade ändå. Det slutade med att vi spenderade fredagskvällen på flygplatsen och fick åka hem. Det var inte hela världen, det fanns ett plan dagen efter med 40 lediga platser.

Så vi åkte tillbaka till flygplatsen dagen efter. Skrev ut boarding pass från en kiosk, och gick till säkerhetskontrollen, precis som vanligt. Det som inte var som vanligt var att helt plötsligt var det inte ok att mitt förnamn inte finns med på biljetten.
Först var problemet att han inte kunde veta att det var jag som var Vestmanandreasson och inte någon annan. "Det kan ju vara vem som helst med det här namnet". Lycka till med att försöka hitta någon annan med det efternamnet. Det är som att hitta någon med samma dna.
Sedan gillade han inte att det var mellanslag mellan efternamnen i passet, men inte på biljetten.
"Och varför står det inte bara förnamnet och ett av efternamnen?"
För jag inte heter så.
Jag frågade var han tyckte att jag skulle göra, eftersom det är så jag heter.
Gå tillbaka och fixa en ny biljett med förnamnet på.
Jag påpekade att nästa biljett ju kommer se likadan ut, eftersom namnet inte kommer att ha ändrat sig.
Och nu började han bli lite obekväm och tyckte att vi förolämpade honom. Så då var det dags att gå innan han blev ännu mer inmålad i sitt hörn och tillkallade förstärkning...
Till en annan TSA-agent alltså. Inte ut från flygplatsen.
Om han nu tyckte att jag inte skulle få flyga nånstans med en biljett som inte stämmer borde han eskorterat mig ut från flygplatsen, via Delta för att ta bort mig från stand by-listan. Nu gick jag ju bara till nästa person.

Jag ska skaffa ett nytt pass så fort jag bara hinner, men jag kommer vara tvungen att gå igenom den kontrollen med biljetter utan förnann på många gånger innan dess. Jag har aldrig ens fått någon kommentar om det här innan, men i Denver så hände det igen. Men den gången var det bara en kommentar. "Jag antar att de inte fick plats med förnamnet med så många efternamn! Haha".
Och så kunde jag passera.

Men det var ju i Denver. I norr.
Här nere i södern är det lite mer banjo.

Denver var väldigt trevligt förresten.
Konserten vi var på också.

Jag blir så trött

Eftersom det var stängt igår tänkte jag försöka skaffa körkort idag istället. Eller i alla fall kolla om det ens var möjligt med de papper jag hade.

• your birth certificate, your current US passport or other proof of citizenship Har jag ju inte
• your Social Security Card or other verification of your Social Security Number Check
• two proofs of residence (recent utility bills, bank statements and rental contracts all work) Det var det här jag var orolig för, jag hade bara en räkning
• your Permanent Resident Card, if you’re not a citizen = Green card. Och det har jag ju inte ens ansökt om än
• proof of a legal name change, if you've had one Check. Har inte något marriage certificate än, men jag hade en orginalkopia av en marriage license

Enligt den listan så skulle det inte funka.

Men jag hittade det här i "körkortsboken"

Unexpired foreign passport with a valid unexpired U.S. Visa affixed, accompanied by the approved I-94 form documenting the applicant’s most recent admittance into the United States*

Och det har jag ju.

Så jag åkte dit och chansade. Jag hade med mitt social security card som fortfarande satt fast i pappret det kom i, som hade min adress på. Och det räknades som proof of residence. So far so good.
Jag hann kolla synen och ta kort och skriva under papper innan det gick fel.
Precis som när jag skaffade mitt social security card så kunde de inte hitta min I-94 när de skulle validera den. Det ska bara ta ungefär två veckor för den att registreras så jag trodde att det var något annat som var fel. Och hon sa "A#-number" hela tiden, vilket är Alien Registration Number, och INTE numret på min I-94. Och hon ville inte prova med mitt A#-nummer heller så jag gav upp där och gav mig av till ett annat kontor istället för att se om de kunde fixa det där.
Jag hade fortfarande inte fixat namnändring på SSN-kortet så jag stannade till på Social Security-kontoret på vägen för att göra det först. Och där kunde de fortfarande inte hitta min I-94. Så precis som förra gången så måste de skicka iväg mina papper till New York först för att validera det och sen gör de namnändringen och skickar iväg mitt nya kort. Så hon hade väl rätt då. Min I-94 gick inte att validera. Så jag gav upp och åkte hem.

Jag antar att husarresten börjar nu då... :/

iPhone5

Just det ja. Vi har ju beställt nya telefoner. Jag använder fortfarande min svenska telefon, så jag kan inte göra nånting roligt alls så fort jag lämnar huset eller råkar hitta ett öppet wifi. Äntligen! 

Om 3-4 veckor ungefär då alltså.

Hemma igen :/

Maui var jättebra. Men tre-fyra veckor till hade varit bättre. Vi gjorde i stort sett ingenting. Solade, badade och drack drinkar. Och åt massor av mat. Jag tror inte jag kommer bli hungrig än på några dagar. 

 Läste lite skvallertidningar på semestern. Max 10 st. Och i varje tidning står det om Honey Boo Boo. Det programmet är lite som en trafikolycka. Man kan inte låta bli att titta, men man mår lite, lite dåligt. Honey Boo Boo's mamma är hemsk. Och härifrån. Henry County är där vi bor. I en annan tidning läste jag att hon blivit arresterad i McDonough. Där var jag idag. Brrr.

 

 När vi åkte till flygplatsen i går så pågick Maui Marathon. Fast det vi såg var ett halvmaraton. Hade det  loppet varit en dag tidigare hade jag sprungit. På riktigt.

Vi mellanlandade i Los Angeles på vägen tillbaka också, och landade i Altanta halv sju i morses. Tog en taxi till Tom's jobb där bilen stod parkerad och åkte hem. Tom vände i stort sett i dörren och åkte till jobbet. Jag sov en timma bara för att jag kunde.

Posten, som skulle lagrats nånstans och levererats idag, låg i brevlådan  när vi kom hem. Där fanns bland annat rätt marriage license så jag gjorde ett andra försök att lämna in den för att få ut ett vigselbevis. Det tar 4-6 veckor. När vi har fått den kan vi skicka in papper för adjustment of status. Efter det tar det 60-90 dagar att få Advance Parol. Så i bästa fall runt 17:e december, och jag kan åka hem i jul. I värsta fall i slutet av januari. Om de tycker att alla papper stämmer vill säga. Och då blir det ingen jul i Sverige :( Och mitt green card får jag väl till sommaren om jag har tur.

När det var klart tänkte jag kolla om de tycker att jag kan få ta körkort. Men det var stängt på måndagar. Får väl försöka imorgon igen. Egentligen får jag inte köra nu eftersom jag har varit här i mer än 30 dagar men  det är ju inte som att jag har förlorat förmågan att köra bil bara för det. Mitt svenska körkort är ju fortfarande giltigt. Så jag skiter i det.

Jag läste nånstans att de inte låter nån ta körtkort om det är mindre än 45 dagar kvar på I-94. Formuläret man fyller i när man kommer hit på visum och som har 90 dagars giltighetstid. Jag har varit här i 39 eller 40 dagar nu. Så det är lite bråttom. Men även om jag får ta körkort så är det bara giltigt till min I-94 går ut. Vilket är i november. Efter det behöver jag mitt arbetstillståndskort (EAD) för att förlänga körkortet. Och det är det jag förhoppningsvis får i mitten av december. 

Jag borde förmodligen inte köra bil nu men det känns så förbannat löjligt.

Jet lag = morgonlöpning

Det är inte så mycket ide att ställa om till den här tidszonen så vi går upp tidigt. Inte tillräckligt tidigt idag. Vi sprang längs stranden, på en asfalterad liten väg, men vi var inte dom enda med samma plan. Det var ganska trångt! Och lite småvarmt. Men i te fuktigt och jobbigt som i Georgia.
Så nu har vi varit nyttiga nog för idag. Nu går vi ner till stranden och badar.

Utsikt från rummet

Morgonlöpning

Maui

Vi kom hit igår kväll. Ganska trötta. Och på nåt sätt hade laddaren till telefoner och kindle försvunnit. Jag la dom på sängen och Tom påstår att han inte har ett minne av att han packat dom och vet inte vart dom är. Herregud.

Jag hittade dom i kameraväskan efter nån timma. Husfriden återställd.

Helt bortkastad dag

Tänkte åkt och kollat vad de tyckte om att jag vill ta körkort. Men eftersom det skulle komma ett brev idag som jag behövde skriva under för så var det lite onödigt. Så det var bättre att vänta på det och sen åka och göra det jag hann.
Posten skulle va här senaste klockan tre. Den är nu halv fyra och ingen post och jag har inte gjort nånting. Inte skaffat något vigselbevis (det är papper för att kunna göra det jag väntar på), och alltså inte kunnat göra färdigt några ansökningar för green card.
Och inte kommit ett enda dugg närmare att ha ett körkort. Vilket är lite synd, för efter Hawaii får jag egentligen inte köra mer. För jag är en "resident". Men det är inte säkert att jag får ta körkort ändå, för jag kanske inte kan bevisa att jag är en "resident". Tycker de kan bestämma sig.
Och nu är solen i moln.
Jäkla skitdag.

Nu går går jag ut på altanen och dricker öl och skiter i det här.

Och just det. Inte har jag packat heller.

Trafikregler

Jag läste lite om trafikregler i Georgia igår.

• Här använder dom inte tresekundersregeln. Det räcker med två. De har förmodligen mycket snabbare reflexer här än i Sverige.
  Eller inte. 
• Det räcker om de framsätet har bälte på sig. Förutom om man är under 18. Då måste man alltid ha bälte. Så jättebra. Jag tänker inte sätta mig i framsätet framför nån tung över 18-åring som enligt lag inte måste ha bälte på sig. Det är ju en ELEFANT I BAKSÄTET!
  Jättekorkat.
• Långsammare trafik ska hålla till höger på vägar med fler än en fil i samma riktning. Så långt allt bra. Föruom att alla kör till vänster. För det ska inte komma nån och tala om vart dom ska köra. Alla andra långsamma idioter kan köra i höger körfält. Så det är tomt.
  Och man får inte köra om till höger egentligen. Men alla gör det ändå.
• Dessutom är det olagligt att kryssa mellan filerna för att köra snabbare än övrig trafik. Jag tror jag är den enda som inte gör det.
• Det finns övergångsställen i varje korsning. Även om de inte syns. "För de är en förlängning av trottoaren". Låter lissfarligt.

Men, om man ska se det från den ljusa sidan; ju mer korkat det är, desto lättare har jag att komma ihåg det. 

Hallen är nästan klar

Det är lite svårt att se kanske, men nu är rutorna klara. Och man ser varken in eller ut.

Insynsskydd

Jag gillar fönster man kan se ut genom, och lampor som lyser jättesvagt. Det blir lite problem i det här landet där alla persienner är nerdragna HELA tiden och lamporna är jättestarka.

När jag målade i hallen tog jag ner gardiner som satt framför fönstrena på varje sida om dörren. Och det blev jätteljust och fint.

Men Tom har en liten poäng i att man faktiskt ser ända in i sovrummet om man ringer på dörren. Så som en kompromiss så har jag frostat glaset idag med nån sprejfärg. Det kommer fortfarande in ljus, men man ser inte in.

Det blev inte helt bra på de första rutorna jag provade på så jag får nog lägga på ett lager till. Men det blir nog ganska bra när det är klart. 

Social Security Card!

Jag fick mitt Social Security Card idag. Redan! 

Nu kan jag ju ta körkort. Om jag hade pluggat.

Men eftersom jag inte trodde jag skulle få det än på ett par veckor så har jag inte gjort nånting.

Skit också.

Tre fel och ett rätt

Jag försökte få ut vårat marriage certificate idag. Men när jag skulle lämna in licensen som domaren, eller vad han nu var, skrev på så visade det sig att han skrev på kopian. Inte orginalet. Han skulle egentligen skrivit på båda. Men jag hade glömt bort att vi fick två exemplar.
Men, ingen fara på taket, vi är fortfarande gifta. Vi behöver bara skicka iväg orginalet till honom så han får skriva på det, och så skicka tillbaka det. Om vi nu får tag på adressen till honom. Det försenar hela pappersarbetet lite, men allt annat är inte klart än ändå så det är väl inte hela världen.
Så det var det första som gick fel idag.
Efter det misslyckandet åkte jag till Costco för att ta passfoton, men jag kunde inte använda mitt Visa-kort. Det är egentligen inte ett kreditkort men eftersom det är ett svenskt kort hanteras det som ett. Och de tog bara emot American Express, eller vanliga betalkort. Och jag hade inga kontanter. Fail #2.
Costco ligger ganska nära Toms jobb, och eftersom han hade lunchrast och han ändå behövde få papprena för att skicka iväg dom så bad jag honom möta mig där. So far so good.
Han hade kontanter och han fick med sig papprena och jag kunde få mina kort tagna. Så det gick ju som planerat till slut i alla fall.
Men sen hade han bråttom till jobbet och fick fortkörningsböter. Det känns som att det är lite mitt fel.
Och så tycker jag han kunde väntat med att bli stoppad av polisen tills jag var i bilen. Jag vill ju se hur det går till.
Jag vet inte om jag vågar måla idag. Som den här dagen har börjat kommer jag säkert spilla färg på det nya golvet och över alla dörrar jag ska måla runt...

Sea Island

Så i fredags åkte vi till Sea Island. Tom vann två nätter + middag på en av restaurangerna så vi bokade in det den här helgen eftersom det är långhelg (Labor day). Vouchern skulle tydligen inte gälla vid storhelger men det gick bra att boka ändå.

Först hade vi tänkt gifta oss på Hawaii nästa vecka men det var lite bökigt att planera det (inte för att vi hann börja) och så skulle det ta ett tag innan vi får vigselbeviset och kan fortsätta med allt pappersarbete, så jag föreslog att vi skulle ta det när vi åkte till Sea Island. Vi hade inte så bra koll på vad det var för ställe egentligen men enligt deras hemsida så hade de en del bröllop där. Så vi (Tom, jag gjorde ingenting förutom att tycka saker) började kolla om det inte gick att ha ett pyttelitet bröllop där, utan något paket av något slag. De var väldigt hjälpsamma och rekommenderade en justice of the peace (hur bra som helst) och en fotograf, och sen var det klart. Den middagen som ingick i själva hotellpaketet var på en buffe-restaurang så vi bokade bord på Georgian Room istället. Det skulle tudligen vara väldigt fancy.

Orkanen Isaac skulle komma in över land i tisdags och ta med sig en massa regn. Han blev nedgraderad till en tropisk storm så det blev inte så illa, men väderprognosen såg inte alls bra ut. Men det gjorde inget, vi hade en regn-back up inomhus.

Vi hade inte behövt oroa oss. Lördag, söndag och måndag (tills vi kom närmare Stockbridge igen) var perfekta.

Den första planen var att inte klä upp oss särskilt mycket alls. Tills vi läste dress coden för Georgian Room. Jeans och t-shirt var inte ok där inne. Så det var bara att anpassa oss.

Eftersom vi inte hade bokat något paket utan gjorde allt själva så var hotellet inte iblandade alls. Så vi blev ganska förvånade när en ENORM kock kom med champagne ner till stranden. Ryktet hade tydligen spridit sig och han tyckte inte det var snällt alls att vi hade smugit in ett bröllop bakom ryggen på dom :p

Så han straffade oss med champagne, extra rätter till middagen och en muffins till nattamat.

Hade inte riktigt räknat med att den middagen skulle gå på 800 dollar, men det fick det vara värt.

Men det gjorde ingenting att de fick för sig att maten ingick när vi checkade ut, så vi slapp betala. Får se hur lång tid de tar innan de kommer på sitt misstag...

Dags att tänka efter före

Ok. Vi tänkte nog inte riktigt igenom hur vi skulle göra när vi kom fram till öppna spisen, eller vid övergången till sovrummet. Så här i efterhand hade det nog varit bäst att slipa bort det lägsta lagret med murbruk vid spisen. Om nu huset och/eller spisen hade varit mindre skevt. När vi kom fram till den raden och kollade lite närmare så hade det ändå inte fungerat. Så vi lägger väl en list där sen. Det blir bra.
Vi tyckte det hade varit trevligt om golvet liksom bara fortsatte in i nästa rum, utan lister. Men för att göra det  måste vi börja lägga golv i sovrummet redan nu för att kunna göra klart vardagsrummet. Och för att kunna göra det måste vi måla. Och för att kunna göra det måste vi flytta ut alla saker därifrån. Och för att kunna göra det måste vi ha nånstans att ställa dom. Och för att ha det så väntar vi tills Niall och Mary har varit här så att de slipper sova på det halvfärdiga vardagsrumsgolvet.

Så det blir inget mer golv på ett tag, men det finns annat att göra istället. Som att måla klart hallen.

Men inte idag, för nu drar vi på road trip.

5 h. Ungefär.

Hit ska vi: