Ok, jag kanske har tittat lite för mycket på Gilmore Girls sedan vi fick internet för två veckor sedan. Men att vi ligger farligt nära datagränsen för vårt bredband på grund av det är inte ok.
Vi har alltså en datagräns. På bredbandet. 300 GB. På telefonerna hade vi 40 GB innan vi minskade det. Alltså inte så hemskt mycket mer. Och de där 40 låg vi farligt nära varje månad.
Så den gränsen är helt sjuk. För det första att den ens finns, och gränsen sen. 300 GB. Per månad. Bredband. Jag har aldrig ens hört talas om en datagräns för bredband. Och inte blev vi upplysta om det när vi tecknade vårt kontrakt på två år heller. Men idag ringde de och sa att vi ligger nära gränsen.
Jag loggade in på vårt Comcast-konto för första gången idag och mycket riktigt, 263GB/300GB. Man kan ställa in varningar vid vissa nivåer men det fungerar så klart inte. Och för varje extra 50GB kostar det $10.
Jag trodde i min enfald att vi inte skulle behöva bry oss om hur vi använder internet nu. Men det är precis lika illa. Vi kommer ligga precis på gränsen och behöva snåla. Precis som innan.
Så varför ens skaffa Comcast? Kunde ju lika gärna skaffat mobilt bredband istället. Säkert samma kostnad, samma data samt färre hål i väggen.
söndag 25 januari 2015
tisdag 20 januari 2015
Ooops
För några veckor sen när vi fällde upp parasollet på altanen, händer inte så ofta nu för tiden eftersom det är för kallt för att sitta där ute ändå, så flög det ut cirka 20 stink bugs.
Så i helgen när jag såg att Tom var på väg ut på altanen bad jag honom fälla upp parasollet för att vädra ut alla insekter. Och sen tänkte vi inte mer på det. Förrän jag såg att det verkade blåsa en del och parasollet svängde lite väl mycket. Så jag sa till Tom, som tittade ut och förmodligen också konstaterade att det kanske var dags att fälla ner det.
Och sen gick det väldigt fort. Nästa vindpust tog tag i parasollet och välte det över kanten på altanen men inte innan det hade rivit upp skyddet till grillen, skrapat upp altanräcket samt fastnat under sagda räcke och böjts sönder.
Så nu har vi ett trasigt grillskydd som förmodligen blåser iväg vid nästa vindpust (för det var inte ens blåsigt. När vi kom ut igen var det vindstilla) och inget parasoll. Vilket kanske inte spelar så stor roll för vi har inga möbler där ute ändå.
Så i helgen när jag såg att Tom var på väg ut på altanen bad jag honom fälla upp parasollet för att vädra ut alla insekter. Och sen tänkte vi inte mer på det. Förrän jag såg att det verkade blåsa en del och parasollet svängde lite väl mycket. Så jag sa till Tom, som tittade ut och förmodligen också konstaterade att det kanske var dags att fälla ner det.
Och sen gick det väldigt fort. Nästa vindpust tog tag i parasollet och välte det över kanten på altanen men inte innan det hade rivit upp skyddet till grillen, skrapat upp altanräcket samt fastnat under sagda räcke och böjts sönder.
Så nu har vi ett trasigt grillskydd som förmodligen blåser iväg vid nästa vindpust (för det var inte ens blåsigt. När vi kom ut igen var det vindstilla) och inget parasoll. Vilket kanske inte spelar så stor roll för vi har inga möbler där ute ändå.
onsdag 14 januari 2015
Jag saknar svenskt godis
Varje gång vi har gäster från Sverige och de har med sig godis intalar jag mig själv att jag inte ska röra det förrän de har åkt. Och varje gång är det slut innan de åker.
Men vem behöver godis mer än två gånger om året?
Som ett litet ynkligt plåster på såren så tar Tom med sig lakrits från Amsterdam.
24 timmar kvar.
fredag 9 januari 2015
Film
Vi har sett väldigt mycket film det sista. Det gör vi aldrig annars, så det är jättekul. Hemma har det varit ganska blandat. Det här helgens skörd:
- Gone in 60 seconds
- American Hustle
- Taken 2
- The Bourne Legacy
- Inside Man
- The Counselor
- The Perks of Being A Wallflower
- The Big Lebowski
Plus en massa filmer när gästerna var här.
Och så har vi varit på bio en del det sista med. Lördagsmatiné med insmugglat godis.
torsdag 8 januari 2015
Vad har hänt sen sist?
Jag kan inte riktigt komma ihåg. Om jag inte skriver om det direkt så glömmer jag av det ganska fort.
Jag har använt telefonen som hot spot för att kunna använda datorn ibland men vi har inte haft så mycket data så jag har inte velat göra det för mycket.
Varje månad sen vi flyttade hit har vi ökat mängden data. Vi började med 4GB att dela på, eftersom vi snittade 3GB per månad tillsammans. Lät ju jättebra. Första månaden höjde vi till 10GB. Nästa till 30GB och sista till 40GB. I morses sänkte jag till 10GB igen och förhoppningsvis kan vi ändra till ännu lägre snart. I början gick det lite bättre att hålla sig till gränserna men till slut tröttnar man på att inte kunna göra nånting över huvud taget. Inte FaceTime med familjen, inte kunna streama ens en liten film, inte kunna använda spotify för mycket, inte ladda ner podcasts.
Hur som helst. Ska försöka lägga det där traumat bakom mig.
Så vad har vi gjort.. Vi var och såg Hunger Games - Mockingjay till slut. Och jag såg mig själv! Man måste fortfarande veta att man ska titta efter mig, men gör man det ska det gå att se.
Det är i den här scenen.
Jag sitter bakom Finnick (?) när han ligger ner och läser och sen bakom Katniss när hon sätter sig ner.
Inte mitt knä som jag trodde utan huvudet.
Och den här scenen. Jag minns inte exakt vilken säng jag sitter på men det ser ut som att det är tredje sängen på vänster sida.
Vi gjorde klart gästrummet i källaren. Det är lite sterilt och tråkigt men funktionellt, och det är väl huvudsaken.
Vi har haft gäster och firat jul.
Jessica kom hit den 23:e december, Patrik den 25:e.
Att få reda på vad Tom vill äta på jul är som att vrida vatten ur en sten, så jag hittar på lite själv. Green Bean Casserole och Rice & Broccoli Casserole samt rödkål, jansson, sill och griljerad skinka.
Vi turistade lite i Atlanta.
Nyår firade vi hemma med middag.
Den 2:a januari körde vi gästerna till flygplatsen, de avslutar resan med en vecka i Florida. Inte alls avjundsjuk. De ligger på stranden och vi har -15 här.
Och nu ska jag gå och titta på Gilmore Girls på Netflix. För att jag kan.
Jag har använt telefonen som hot spot för att kunna använda datorn ibland men vi har inte haft så mycket data så jag har inte velat göra det för mycket.
Varje månad sen vi flyttade hit har vi ökat mängden data. Vi började med 4GB att dela på, eftersom vi snittade 3GB per månad tillsammans. Lät ju jättebra. Första månaden höjde vi till 10GB. Nästa till 30GB och sista till 40GB. I morses sänkte jag till 10GB igen och förhoppningsvis kan vi ändra till ännu lägre snart. I början gick det lite bättre att hålla sig till gränserna men till slut tröttnar man på att inte kunna göra nånting över huvud taget. Inte FaceTime med familjen, inte kunna streama ens en liten film, inte kunna använda spotify för mycket, inte ladda ner podcasts.
Hur som helst. Ska försöka lägga det där traumat bakom mig.
Så vad har vi gjort.. Vi var och såg Hunger Games - Mockingjay till slut. Och jag såg mig själv! Man måste fortfarande veta att man ska titta efter mig, men gör man det ska det gå att se.
Det är i den här scenen.
Jag sitter bakom Finnick (?) när han ligger ner och läser och sen bakom Katniss när hon sätter sig ner.
Inte mitt knä som jag trodde utan huvudet.
Och den här scenen. Jag minns inte exakt vilken säng jag sitter på men det ser ut som att det är tredje sängen på vänster sida.
Vi gjorde klart gästrummet i källaren. Det är lite sterilt och tråkigt men funktionellt, och det är väl huvudsaken.
Vi har haft gäster och firat jul.
Jessica kom hit den 23:e december, Patrik den 25:e.
Att få reda på vad Tom vill äta på jul är som att vrida vatten ur en sten, så jag hittar på lite själv. Green Bean Casserole och Rice & Broccoli Casserole samt rödkål, jansson, sill och griljerad skinka.
 |
| På flygplatsen för att hämta Patrik |
 |
| Tomten hade med sig glögg |
Vädret höll sig hyfsat fint så det blev en del promenader runt sjön i Peachtree City.
 |
| Valvet på World of Coca-Cola |
Nyår firade vi hemma med middag.
Den 2:a januari körde vi gästerna till flygplatsen, de avslutar resan med en vecka i Florida. Inte alls avjundsjuk. De ligger på stranden och vi har -15 här.
Och nu ska jag gå och titta på Gilmore Girls på Netflix. För att jag kan.
Äntligen!
Efter över fyra månader, ca 35 telefonsamtal och väldigt mycket frustration fick vi internet till slut. Och när vi väl kom fram till nån som tog oss på allvar så gick det fort. Det var klart två dagar senare.
Vårt största misstag var nog att lita på att Cameel, lokal representant för Comcast, faktiskt kunde göra någonting. När hon sa att det skulle ta ca 2 månader så slappnade vi av lite och sluta ringa lika ofta och väntade. När de två månaderna var slut så hon bara tyvärr, det blir inte förrän andra halvan av nästa år men här är ett nummer ni kan prova att ringa.
Jag tror Tom lämnade 20 meddelanden där, och fick ett samtal tillbaka. Det skulle leda till att de skulle skicka ut någon hit för att se om vi verkligen bodde så avlägset eller om det skulle gå att ordna. Vi väntar fortfarande på det besöket.
De övriga samtalen har varit till Comcasts kundtjänst. Vår adress har inte funnits med i deras system så vi har inte kunnat beställa online. Alltså har vi varit tvugna att ringa. Och det enda som händer när man ringer är att de går in på precis samma hemsida, skriver in vår adress, och får samma svar. Och sen kan de inte göra mer. Varje gång har de skickat oss vidare för utredning och lovar att höra av sig. Och när vi ringer för att fråga hur det går så har de stängt ärendet eftersom vi inte kan få Comcast i det här postnummeromårdet.
Lite ironiskt är att när jag har gått in på Comcast för att se om något har hänt med vår adress så får jag en länk där de ska tala om för mig vem vår internet provider är. Och där står det comcast och så hamnar jag på Comcasts hemsida igen.
Jag vet inte varför det fungerade den här gången men Tom fick tag på en supervisor som gick igenom alla steg som vi gjort över telefonen, och dessutom kollade upp att alla husen runt omkring faktiskt har comcast. Och ett par timmar senare ringde han och hade bokat installation till igår. Helt fantastiskt.
Nu är ju inte allt perfekt bara för att vi fick internet. Det finns ethernet-uttag i varje rum i huset, men de går inte att använda för det finns ingenstans att koppla in sig till det. Dessutom fanns det bara en kabel in till huset och den har vi använt för TV. Så de fick borra genom väggen in till garaget för att få in den nya kabeln. Vårt fel för att vi inte använder samma företag till allt antar jag ;)
Allt det här är i förrådsdelen av garaget, som var fullt av verktyg och redskap med mera. De undrade om de skulle komma tillbaka imorgon så vi kunde städa ur det. Aldrig i livet. Tror inte det tog oss mer än max 10 minuter att tömma det så de kunde fortsätta. Allt ser för jävligt ut men det är det (nog nästan) värt. En av bilarna får inte plats inne i garaget längre och det går inte att stänga igen hålen där kablarna är och kabeln går tvärs över förrådet. För jävligt.
Vårt största misstag var nog att lita på att Cameel, lokal representant för Comcast, faktiskt kunde göra någonting. När hon sa att det skulle ta ca 2 månader så slappnade vi av lite och sluta ringa lika ofta och väntade. När de två månaderna var slut så hon bara tyvärr, det blir inte förrän andra halvan av nästa år men här är ett nummer ni kan prova att ringa.
Jag tror Tom lämnade 20 meddelanden där, och fick ett samtal tillbaka. Det skulle leda till att de skulle skicka ut någon hit för att se om vi verkligen bodde så avlägset eller om det skulle gå att ordna. Vi väntar fortfarande på det besöket.
De övriga samtalen har varit till Comcasts kundtjänst. Vår adress har inte funnits med i deras system så vi har inte kunnat beställa online. Alltså har vi varit tvugna att ringa. Och det enda som händer när man ringer är att de går in på precis samma hemsida, skriver in vår adress, och får samma svar. Och sen kan de inte göra mer. Varje gång har de skickat oss vidare för utredning och lovar att höra av sig. Och när vi ringer för att fråga hur det går så har de stängt ärendet eftersom vi inte kan få Comcast i det här postnummeromårdet.
Lite ironiskt är att när jag har gått in på Comcast för att se om något har hänt med vår adress så får jag en länk där de ska tala om för mig vem vår internet provider är. Och där står det comcast och så hamnar jag på Comcasts hemsida igen.
Jag vet inte varför det fungerade den här gången men Tom fick tag på en supervisor som gick igenom alla steg som vi gjort över telefonen, och dessutom kollade upp att alla husen runt omkring faktiskt har comcast. Och ett par timmar senare ringde han och hade bokat installation till igår. Helt fantastiskt.
 |
| Så här långt är det från vårt hus till kabelboxen. Tycker inte ett dugg synd om honom om han fryser. De kunde kommit i september och då var det ca 40 grader varmare. |
 |
| Det ska sitta en platta framför det där hålet. Det kommer ju inte att funka. |
Men nu funkar det i alla fall. Men en orange kabel tvärs över gräsmattan. Och smutsiga fotspår över hela huset eftersom de inte tog av sig skorna. Hade jag inte brytt mig ganska mycket om att få internet hade jag varit lite mer irriterad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)