fredag 13 mars 2015

Vardag

Jag fick ett brev från US Citizenship and Immigration Services igår med en påminnelse om att förnya mitt green card. Eller ta bort villkoret på det. Nu hade jag visserligen ganska bra koll på det ändå men det är betryggande att de påminner. För det blir inte lika lätt att komma ihåg att jag måste förnya om tio år igen.

Själva formuläret är väldigt enkelt den här gången. Det svåra är väl bevisen vi måste skicka med. Jag försöker hitta bevis på att vi har "blandad ekonomi" samt bevis på olika försäkringar vi delar. Tydligen spelar ekonomiska papper en betydligt större roll än något annat i de här sammanhangen. Är man villig att riskera sin ekonomi är det troligtvis inget bluffäktenskap. Ungefär.

Foton är ganska värdelösa, men jag slänger med en del ändå. Mest för att den delen är lite roligare än torra papper.

Jag tyckte att väntetiden på mitt K1-visum var lång men det är tydligen ingenting jämfört med det här. Det är många som måste skaffa en förlängning på förlängningsbrevet, som är giltigt ett år. Många besök på Department of Driver Services blir det... Mitt körkort är ju bara giltigt så länge mitt green card är giltigt. Jag kan förlänga det med det här brevet jag får som kvitto på att de tagit emot min ansökan. Och sen kanske jag måste förlänga det brevet i ett år till, och så förlänga körkortet också.
Det ska inte va några problem att resa internationellt heller, så länge jag har det där pappret med mig. Men jag skulle tro att jag inte kan använda Global Entry längre. Tillbaka till att köa med alla andra igen.

Det mesta i det här landet måste skötas via telefon, eller via papper. Det är så mycket pappersarbete.
Ibland kan det hända att man kan göra något online, men då brukar det inte fungera. Jag har bokat installationer via chat-funktioner ett par gånger och oftast dyker de inte upp. Jag försökte avsluta ett medlemskap för en månad sen via chat. Det fungerade så klart inte och medlemskapet förnyades idag. Frustrerande.
Jag sitter just nu och väntar på att ADT ska ringa tillbaka om när de kan komma och installera. Det har gått en timma ungefär så jag börjar misstänka att de inte kommer ringa. Jag har andra samtal att ringa men vet inte när jag ska ge upp ADT och börja på nästa. Eller ringa igen och behöva gå igenom ett antal personer innan de slussar mig till rätt person igen. Och om jag kan förstå dom. Den sista personen jag pratade med hade en väldigt grov southern dialekt. Väldigt svår att förstå.

Lika bra att ringa tillbaka antar jag. Jag älskar att prata i telefon. Not.

måndag 9 mars 2015

Franskt besök och Florida

Jag vaknade med förkylning sista dagen i Sverige och den har precis nu börjat bli bättre. Alldeles lagom till pollen-säsongen.
Jag hade ungefär en vecka på mig hemma innan Igz kom på besök och trodde nog att det skulle räcka för att bli frisk. Men icke.
Så första veckan av hennes besök bestod mest av Parenthood på Netflix och soffhäng. Vädret var riktigt dåligt också så vi hade ändå inte kunnat göra så mycket mer än att shoppa. Vilket vi gjorde så småningom också.
Men hela poängen med besöket var en konsert i Florida. Kevin Costner & Modern West spelade och vi hade biljetter till lördagens konsert på Floridas västkust. Det var den första som annonserades och vi trodde att det skulle komma lite fler konserter så vi väntade med att köpa biljetter till den andra, på ostkusten, tills vi visste om det fanns en mer praktisk rutt att ta. Det visade sig att det inte blev några fler än de två, och den första sålde slut.
Men jag och Igz bestämde oss för att åka ner ändå. Vi har aldrig åkt utan biljetter innan men tänkte att det löser sig på nåt sätt ändå.
Så förra fredagen satte vi oss i bilen och körde ner mot Fort Pierce, FL. Cirka åtta timmar i bilen, och inget lämpligt matställe de sista två timmarna. Så vi kom fram två timmar innan dörrarna öppnades, vrålhungriga och utan biljetter. Checkade in på hotellet och körde in till själva stan för att se om vi kunde hitta nån som sålde biljetter och nånting att äta.
Kom in gjorde vi, och fick se konserten från sidan av scenen. Definitivt en annorlunda upplevelse. Ljudmässigt var det helt otroligt dåligt, men om man bortser från det så var det riktigt kul.






På lördag morgon flög Tom ner till Melbourne, FL där vi hämtade upp honom och sen körde vi mot Tampa och Florda Strawberry Festival.
Väldigt mycket karuseller och spel, och blinkande ljus. Ganska hysteriskt faktiskt. Det hade regnat hela dagen så vi väntade tills det började hålla upp innan vi åkte dit så vi struntade i allt friterat och all underhållning eftersom vi bara var där för konserten ändå.


Dagen efter blev det åtta timmar i bilen igen innan vi kom hem. Och nu var Igz också sjuk.
Så ännu mer Parenthood och soffa.

I helgen som var fick vi äntligen lite varmare väder så vi kunde gå ut. Nu ska det regna i en vecka men efter det hoppas jag att våren kommer igång igen. Visserligen brukar vädret växla en del under vintern och våren men vi brukar få lite fler varma dagar. Och lite mer sol.

Lokalt påskgodis


Äkta crepes
Efter ett par resor och ganska mycket sjukdom är det dags att ta tag i vardagen igen. Det är deklarationsdags här, och det tar ju väldigt mycket längre tid än i Sverige. Och mitt villkorliga green card ska förlängas, och ansökan kan skickas in tidigast 4:e april. Jag har ett fönster på tre månader på mig så det är lika bra att få det gjort på en gång. Och det är nu jag inser att den där planen jag hade att se till att vi sparade "bevis på förhållandet" under de här två åren inte gick som planerat...

onsdag 18 februari 2015

Sverigebesök

Och inte besök hos oss från Sverige den här gången, utan besök i Sverige.
Det var ju Presidents' Day i måndags så vi åkte över en långhelg. Väldigt tight schema men det kändes som att vi fick in kvalitetstid överallt, även om det inte blev så länge.
Och allt gick enligt plan. Nästan.
Vi fick flyga via Boston till Amsterdam istället för direkt, men vi fick flyga första klass både till Boston och Amsterdam så jag klagar inte. Ok, bara lite. Det gick inte att sova i de där lie flat-stolarna. Men förutom det var allt toppen.
När vi kom fram till Borås i fredags skulle vi lämnat in Toms klocka på lagning. Inne i klockaffären tog han fram klockan och började förklara hur stoppuret inte fungerade som det skulle. Mannen i affären sa inget på en bra stund, innan han försikigt fick ur sig (på svenska): Men.. den här klockan har ju inget stoppur.  Tom hade tagit med sig fel klocka. Så nu får han hitta nåt annat ställe att laga den på.
Vi fick parkeringsböter i Falköping. Lite klantigt, skulle läst skyltarna lite bättre eftersom de hade ändrat reglerna.
Men det var nog det enda. Resten gick fint. Och vi fick äntligen träffa yngsta systerdottern. Och umgås med de äldsta fyra syskonbarnen. Och syskonen. Lite för kort besök, men definitivt bättre än inte alls.
Och dessutom fick vi äta semla, räkor i massor, messmör, leverpastej samt tunnbröd. Och svenskt godis, jordnötsringar och ostbågar. Loka och Ramlösa.

Bekävmt flyg till Sverige

God sushi på Eest i Borås. Jag är helt säker på att det finns väldigt bra sushi här också. Jag har bara inte hittat det. Allt jag har provat här har varit riktigt dåligt.













Smörgåstårta. En halv bit. Jag och Annika delade. "Ska ni äta den här, det är en väldigt stor bit".
"Vi ska dela"
"Jaja, ok då"

Tom äter pizza medans jag, Annika och Jimmy äter räkmackor.



Comcast. Igen.

Med tanke på att jag bara skriver när något går fel, så tänkte jag skriva om Comcast igen.
När de installerade så sa de att de skulle komma tillbaka inom 15 dagar (spelar ingen roll om det är bankdagar eller kalenderdagar) och ta hand om kabeln som låg tvärsöver hela trädgården. 15 dagar kom och gick, både bankdagar och kalenderdagar, och ingen Comcast.
Jag kontaktade dem för att ta reda på varför, och de hade tydligen inte bokat in det. Ingen fara, de fick boka in en ny. Förra onsdagen.
Men tror ni de dök upp? Icke.
Så när vi kom hem från Sverige igår var vi väldigt förvånade då de hade hunnit gräva ner kabeln under tiden vi var borta. Jag vet inte när, eller varför de aldrig hörde av sig när de missade tiden. Men nu är det gjort i alla fall.
Och jag har snålat på vår data så jag har lite kvar till Netflix.
Så det kunde ju varit mycket värre.

söndag 25 januari 2015

Argh!

Ok, jag kanske har tittat lite för mycket på Gilmore Girls sedan vi fick internet för två veckor sedan. Men att vi ligger farligt nära datagränsen för vårt bredband på grund av det är inte ok.
Vi har alltså en datagräns. På bredbandet. 300 GB. På telefonerna hade vi 40 GB innan vi minskade det. Alltså inte så hemskt mycket mer. Och de där 40 låg vi farligt nära varje månad.
Så den gränsen är helt sjuk. För det första att den ens finns, och gränsen sen. 300 GB. Per månad. Bredband. Jag har aldrig ens hört talas om en datagräns för bredband. Och inte blev vi upplysta om det när vi tecknade vårt kontrakt på två år heller. Men idag ringde de och sa att vi ligger nära gränsen.
Jag loggade in på vårt Comcast-konto för första gången idag och mycket riktigt, 263GB/300GB. Man kan ställa in varningar vid vissa nivåer men det fungerar så klart inte. Och för varje extra 50GB kostar det $10.
Jag trodde i min enfald att vi inte skulle behöva bry oss om hur vi använder internet nu. Men det är precis lika illa. Vi kommer ligga precis på gränsen och behöva snåla. Precis som innan.
Så varför ens skaffa Comcast? Kunde ju lika gärna skaffat mobilt bredband istället. Säkert samma kostnad, samma data samt färre hål i väggen.

tisdag 20 januari 2015

Ooops

För några veckor sen när vi fällde upp parasollet på altanen, händer inte så ofta nu för tiden eftersom det är för kallt för att sitta där ute ändå, så flög det ut cirka 20 stink bugs.
Så i helgen när jag såg att Tom var på väg ut på altanen bad jag honom fälla upp parasollet för att vädra ut alla insekter. Och sen tänkte vi inte mer på det. Förrän jag såg att det verkade blåsa en del och parasollet svängde lite väl mycket. Så jag sa till Tom, som tittade ut och förmodligen också konstaterade att det kanske var dags att fälla ner det.
Och sen gick det väldigt fort. Nästa vindpust tog tag i parasollet och välte det över kanten på altanen men inte innan det hade rivit upp skyddet till grillen, skrapat upp altanräcket samt fastnat under sagda räcke och böjts sönder.
Så nu har vi ett trasigt grillskydd som förmodligen blåser iväg vid nästa vindpust (för det var inte ens blåsigt. När vi kom ut igen var det vindstilla) och inget parasoll. Vilket kanske inte spelar så stor roll för vi har inga möbler där ute ändå.

onsdag 14 januari 2015

Jag saknar svenskt godis

Varje gång vi har gäster från Sverige och de har med sig godis intalar jag mig själv att jag inte ska röra det förrän de har åkt. Och varje gång är det slut innan de åker. 
Men vem behöver godis mer än två gånger om året?

Som ett litet ynkligt plåster på såren så tar Tom med sig lakrits från Amsterdam. 
24 timmar kvar. 

fredag 9 januari 2015

Film

Vi har sett väldigt mycket film det sista. Det gör vi aldrig annars, så det är jättekul. Hemma har det varit ganska blandat. Det här helgens skörd:


  • Gone in 60 seconds
  • American Hustle
  • Taken 2
  • The Bourne Legacy
  • Inside Man
  • The Counselor
  • The Perks of Being A Wallflower
  • The Big Lebowski

Plus en massa filmer när gästerna var här. 
Och så har vi varit på bio en del det sista med. Lördagsmatiné med insmugglat godis.


torsdag 8 januari 2015

Vad har hänt sen sist?

Jag kan inte riktigt komma ihåg. Om jag inte skriver om det direkt så glömmer jag av det ganska fort.
Jag har använt telefonen som hot spot för att kunna använda datorn ibland men vi har inte haft så mycket data så jag har inte velat göra det för mycket.
Varje månad sen vi flyttade hit har vi ökat mängden data. Vi började med 4GB att dela på, eftersom vi snittade 3GB per månad tillsammans. Lät ju jättebra. Första månaden höjde vi till 10GB. Nästa till 30GB och sista till 40GB. I morses sänkte jag till 10GB igen och förhoppningsvis kan vi ändra till ännu lägre snart. I början gick det lite bättre att hålla sig till gränserna men till slut tröttnar man på att inte kunna göra nånting över huvud taget. Inte FaceTime med familjen, inte kunna streama ens en liten film, inte kunna använda spotify för mycket, inte ladda ner podcasts.

Hur som helst. Ska försöka lägga det där traumat bakom mig.

Så vad har vi gjort.. Vi var och såg Hunger Games - Mockingjay till slut. Och jag såg mig själv! Man måste fortfarande veta att man ska titta efter mig, men gör man det ska det gå att se.

Det är i den här scenen.


Jag sitter bakom Finnick (?) när han ligger ner och läser och sen bakom Katniss när hon sätter sig ner.
Inte mitt knä som jag trodde utan huvudet.

Och den här scenen. Jag minns inte exakt vilken säng jag sitter på men det ser ut som att det är tredje sängen på vänster sida.



Vi gjorde klart gästrummet i källaren. Det är lite sterilt och tråkigt men funktionellt, och det är väl huvudsaken.

Vi har haft gäster och firat jul.

Jessica kom hit den 23:e december, Patrik den 25:e.

Att få reda på vad Tom vill äta på jul är som att vrida vatten ur en sten, så jag hittar på lite själv. Green Bean Casserole och Rice & Broccoli Casserole samt rödkål, jansson, sill och griljerad skinka.




På flygplatsen för att hämta Patrik

Tomten hade med sig glögg


Vädret höll sig hyfsat fint så det blev en del promenader runt sjön i Peachtree City.


Vi turistade lite i Atlanta.

Valvet på World of Coca-Cola

Nyår firade vi hemma med middag.





Den 2:a januari körde vi gästerna till flygplatsen, de avslutar resan med en vecka i Florida. Inte alls avjundsjuk. De ligger på stranden och vi har -15 här.

Och nu ska jag gå och titta på Gilmore Girls på Netflix. För att jag kan.

Äntligen!

Efter över fyra månader, ca 35 telefonsamtal och väldigt mycket frustration fick vi internet till slut. Och när vi väl kom fram till nån som tog oss på allvar så gick det fort. Det var klart två dagar senare.
Vårt största misstag var nog att lita på att Cameel, lokal representant för Comcast, faktiskt kunde göra någonting. När hon sa att det skulle ta ca 2 månader så slappnade vi av lite och sluta ringa lika ofta och väntade. När de två månaderna var slut så hon bara tyvärr, det blir inte förrän andra halvan av nästa år men här är ett nummer ni kan prova att ringa.
Jag tror Tom lämnade 20 meddelanden där, och fick ett samtal tillbaka. Det skulle leda till att de skulle skicka ut någon hit för att se om vi verkligen bodde så avlägset eller om det skulle gå att ordna. Vi väntar fortfarande på det besöket.
De övriga samtalen har varit till Comcasts kundtjänst. Vår adress har inte funnits med i deras system så vi har inte kunnat beställa online. Alltså har vi varit tvugna att ringa. Och det enda som händer när man ringer är att de går in på precis samma hemsida, skriver in vår adress, och får samma svar. Och sen kan de inte göra mer. Varje gång har de skickat oss vidare för utredning och lovar att höra av sig. Och när vi ringer för att fråga hur det går så har de stängt ärendet eftersom vi inte kan få Comcast i det här postnummeromårdet.
Lite ironiskt är att när jag har gått in på Comcast för att se om något har hänt med vår adress så får jag en länk där de ska tala om för mig vem vår internet provider är. Och där står det comcast och så hamnar jag på Comcasts hemsida igen.

Jag vet inte varför det fungerade den här gången men Tom fick tag på en supervisor som gick igenom alla steg som vi gjort över telefonen, och dessutom kollade upp att alla husen runt omkring faktiskt har comcast. Och ett par timmar senare ringde han och hade bokat installation till igår. Helt fantastiskt.

Så här långt är det från vårt hus till kabelboxen. Tycker inte ett dugg synd om honom om han fryser. De kunde kommit i september och då var det ca 40 grader varmare.
Nu är ju inte allt perfekt bara för att vi fick internet. Det finns ethernet-uttag i varje rum i huset, men de går inte att använda för det finns ingenstans att koppla in sig till det. Dessutom fanns det bara en kabel in till huset och den har vi använt för TV. Så de fick borra genom väggen in till garaget för att få in den nya kabeln. Vårt fel för att vi inte använder samma företag till allt antar jag ;)

Det ska sitta en platta framför det där hålet. Det kommer ju inte att funka.
Allt det här är i förrådsdelen av garaget, som var fullt av verktyg och redskap med mera. De undrade om de skulle komma tillbaka imorgon så vi kunde städa ur det. Aldrig i livet. Tror inte det tog oss mer än max 10 minuter att tömma det så de kunde fortsätta. Allt ser för jävligt ut men det är det (nog nästan) värt. En av bilarna får inte plats inne i garaget längre och det går inte att stänga igen hålen där kablarna är och kabeln går tvärs över förrådet. För jävligt. 

Men nu funkar det i alla fall. Men en orange kabel tvärs över gräsmattan. Och smutsiga fotspår över hela huset eftersom de inte tog av sig skorna. Hade jag inte brytt mig ganska mycket om att få internet hade jag varit lite mer irriterad.