Försäkringar och varför man kan bli galen för mindre

Jag hatar det här med försäkringar.
Det är så oerhört krångligt helt i onödan.

För att inte behöva fylla i alla papper på sjukhuset när det är dags så försöker jag ta mig igenom en förregistrering, där man naturligtvis måste fylla i all försäkringsinformation. Och det räcker inte med ett par nummer (som jag har på försäkringskortet) utan man måste veta vad det är för sorts försäkring man har. Och hur vet man det? Man får gissa lite. Det står inte på kortet. Och det går inte att logga in på sitt försäkringsbolag för att ta reda på det, trots att de benämningar som finns att välja mellan verkar vara ganska standard. Varför ska det va så himla svårt?

Just nu har jag fastnat på att fylla i mitt Group Name. Det har jag inte. Jag har ett Group Number. Men det verkar inte vara så noga med.

Och loggar man in på sin försäkrings hemsida så går det inte att söka. Den funktionen finns inte. Går man till deras hemsida så finns ingen vidare hjälp heller. Bara allmän information, som inte ens stämmer med den försäkring vi har.

När jag väl kom förbi den punkten, utan att veta om det jag fyllde i stämde eftersom jag får gissa vilket ord i deras formulär som stämmer med vilket ord på mitt försäkringskort, så får jag välja vilken sorts religion jag har.

Det är ungefär nu som ett glas vin hade varit rätt bra att ha. Ett par glas vin.

Nu skulle man kunna tro att bara för att jag har fyllt i det här online så är vi klara. Icke. Jag måste skriva ut en summering av det här för att ta med mig till sjukhuset. I pappersformat. Så varför fyllde jag precis i det online?

Och nu när allt det är klart och utskrivet, så måste jag skriva ut en lunta till och fylla i för hand och ta med mig. Jag har inte tittat på dem än men jag är villig att slå vad om ganska mycket att det är exakt samma information en gång till.

Underbart system det här.

Prioriteringar

Saker de rekommenderar att jag börjar förbereda:

Papperstallrikar.
Det känns inte som det absolut viktigaste faktiskt. Eller som att det kommer hända över huvud taget.

Memorial Day

Memorial Day = grill.
Och eftersom vi börjar få ordning på altanen och huset i allmänhet och kan njuta lite av det så har vi grillat. Hela helgen.

Revben, kyckling, hamburgare och s'mores. Jag hade missat att graham-kexen hade stått ett tag så de smakade rent äckligt. Blä. Men det såg gott ut.

Vi skaffade flagga till huset också, nu när det var Memorial Day och allt.
Den sitter fortfarande uppe. Undrar om den står sig till den 4:e juli eller om jag ska gå ut och ta ner den sen?

Den gamla flaggan. Men den gjorde sig bra i solljuset.

Nytt parasoll från IKEA. J'ättejobbigt att fälla upp, 

Och en bild till härifrån eftersom det är det roligaste som händer just nu.

Nu ska jag iväg och ta ett diabetesprov. Fun times.

Prep

Jag hänger inte riktigt med i hur det funkar i Sverige längre, men jag vägrar tro att det är lika stor fokus på att dekorera barnrum, nej bebisrum, som här. Det ska dekoreras och målas och köpas bäddset och krånglas till. Till ingen nytta alls. Och just det, allt måste vara i rätt färg. Annars vet ju inte barnen vad de är för sort.
Men, det visar sig att det är ganska roligt att köpa saker.

Annika skickade en bild på sina nya kuddar igår. I chevron-mönster, som jag älskar. Så jag var tvungen att beställa en skötväska i det mönstret.
Och varje gång jag nämnde det för Tom svarade han: "och termostater!". 

Okaaaay...

Idag hittar jag en av samma märke för mindre än halva priset. Oerhört typiskt.

Hade den inte varit så snygg hade det varit lättare att lämna den i affären. Det där kommer gräma mig jättelänge.

Vi hade Toms pappas gamla gungstol i rummet ett tag. Men den var inte så där jättebekväm. Och det är ju alltid kul att köpa nya möbler. Så vi köpte den här idag:

Lite för att den var bekväm och väldigt mycket för att den var väldigt fin.

Det här är inte lika fint men lika roligt.

Kuponger <3

Grannar

Vi har väldigt bra grannar på alla håll. Utom ett. 

De bra grannarna ser vi aldrig, märker knappt av att de bor där. 

Men så har vi grannen mitt emot. 

Det mest irriterande de gör är när de hämtar posten. 

Mamman kör, stannar med ett hjul på deras garageuppfart, resten kvar på gatan. Sonen går ut ut bilen, långsamt långsamt. Går runt bilen och hämtar posten och ger den till mamman dom går igenom den, fortfarande med bilen stående mitt i gatan. Sedan kör hon upp till garaget och sonen går långsamt efter. Samma sak varje dag. Kommer det en bil så får de vackert köra runt. 

Sen låter de sina soptunnor stå ute vid vägen i ett par dagar men det kan HOA, husägarföreningen, ta hand om. De skickar ut mail med klagomål då och då. Det där med posten får vi nog leva med.  

Sprinklers

När vi flyttade in fick vi ju en fin liten räkning på ca $1000. Så vi stängde av sprinklersystemet och tänkte inte mer på det förrän nu när den nya säsongen började.

Vi testade systemet, alla 7 zoner, för att se om någon läckte. Det gjorde det inte. Och samtidigt fick vi en liten bild av hur mycket vatten varje zon gjorde åt på en minut.
Inställningarna som kostade skjortan var 16 minuter per zon, 7 dagar i veckan. Inte konstigt det gick åt mycket. Efter lite beräkningar fram och tillbaka kom vi fram till att tre minuter per zon och tre dagar i veckan inte borde kosta allt för mycket, och gräsmattan borde i alla fall inte ta skada av lite extra vatten. Vattenräkningen borde gå från ca $50 till ca $100. Inte hela världen.
Så förra mådagen satte vi igång.
Det tog en vecka innan jag insåg att nåt var fel. Jag vaknade av att Toms dator startade en video, och det lät som någon var i huset. Och sen kunde jag inte sova. Så jag var uppe redan klockan 7, vilket är hutlöst tidigt för mig. Jag märkte att sprinklersystemet var igång eftersom en av dem träffade en solstol. Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom ner till köket och märkte att samma zon fortfarande var igång 10 minuter senare. 10 minuter är inte 3 minuter. Och om det sätter igång klockan 5 så borde det varit klart för länge sen.
Och 7 zoner x 3 minuter = 21 minuter. Plus minus ett par minuter.
Så jag stängde av det på en gång.
Dagen efter kom en räkning. $80 vattenräkning. För tre dagars vattning. Det gick inte som planerat alls.
Men vi kom på det innan det hann kosta $1000 i alla fall.
Tillbaka till ritbordet.

Hemmagjord frappuccino

Det händer inte så mycket hör på dagarna. Jag går upp, äter frukost, hamnar i nån sorts mat-koma strax efter och måste sova en stund. Eller i alla fall lägga mig ner. 

Det börjar bli alldeles för varmt här redan. Så varmt att det inte går att sitta ute och njuta av de nya möblerna riktigt. Jag ska leta upp ett bra parasoll en dag, ska bara orka hålla mig vaken länge nog. 

Tills dess sitter jag ute lite i taget och dricker hemmagjord frappuccino. 

Vi fick hämta nya bilen en vecka tidigare förresten. Men har fortfarande inte sålt den gamla. Så det känns onödigt att köra den nya.. Hur fin den än är. Så den står och luktar ny bil i garaget. 

Jag fick lite gjort i dag i alla fall. Möblerade om lite på köksbänken. Tåg bort köksassistenterna som aldrig används och satte dit brödrosten som används dagligen. Så slipper jag plocka fram den och sätta tillbaka den hela tiden. 

Ny bil!

Vi har kollat efter ny bil ett tag nu. Tom kollar visserligen efter nya bilar hela tiden. Mest Porsche nu för tiden.

Men det här är en lite mer praktisk bil. Som jag också kan tycka är lite roligt att skaffa.

En Toyota Highlander.

Inte den bästa bilden kanske, och jag har inte ens sett den i verkligheten. Den färgen alltså. Och vi provkörde den aldrig heller... Men vi får den om cirka två veckor.

Och varför byter vi en snabb liten Focus ST mot en praktiskt familjebil?

På grund av det här så klart:

Men hon kommer först om tre månader.

Appropå brott...

Det här hände cirka en kilometer utanför Tyrone, i Peachtree City. Vid Kroger, den mataffär jag handlar i allra mest. Hwy 74 går förbi precis utanför vårt område, och hela vägen ner till Senoioa, där de spelar in The Walking Dead.

107 mph på en 55 mph-väg är lite väl saftigt. Även om det var sent på natten.

Femte säkraste staden i Georgia.

Förra året var Tyrone den sjunde säkraste staden i Georgia. I år gick det upp till den femte säkraste. Stockbridge finns inte ens på listan.

Så med den fina statistiken i minnet känns det lite sådär att vi hade två vapenrelaterade händelser i vår lilla stad på ett par dagar.
Först blev en kvinna rånad utanför sitt hus, sedan blev en man skjuten i ett annat område, Just det råkade vara i en trailer park, och ingen av dom var i närheten av vårt område. Men det känns fortfarande inte helt bra.
Det kanske är därför grannen säljer sitt hus innan de ens har bott där ett år? Jag tror i och för sig snarare att de säljer eftersom priserna har gått upp. Han är mäklare på halvtid så de förlorar inga 6% till någon annan.

De flyttade in en månad innan oss ungefär. Jag har träffat mannen i huset en gång, Tom har pratat med hans fru en gång. Och jag har sett deras tonåriga son en gång i trädgården. Och vi har inga staket än här, så man ser precis allt som händer. Nu är folk ute ganska sällan i allmänhet här, men att inte ens märka av att någon bor i huset för det mesta känns lite konstigt. Så jag undrar hur länge de faktiskt bodde där. Tittar man på bilderna så ser det inte ut som att de bor där längre.
Det märks att det börjar bli husköparsäsong här. Det är många som kör förbi sakta, sakta. Och framför allt nu när grannhuset är till salu. Vi blev lite sugna på att kanske sälja och flytta nu när marknaden gått upp och vi kanske till och med skulle tjäna lite pengar på det. Men det gick över ganska snabbt. Vi har ändå tänkt att bo här i ett par år och har inte ens fått i ordning huset som vi vill ha det än. Men lite lockande var det...