My precious

Min telefon kom igår. Klockan 12:04 för att vara exakt.
Och den är perfekt.

Inte perfekt som i att den kan göra allt som alla andra telefoner kan, och bättre på något sätt.
Men den är perfekt.

Och så liten och fin.

Aldrig mer Dallas

Vi åkte till Dallas i fredags för att gå på Texas State Fair. Kevin Costner & Modern West skulle spela där och flygen såg bra ut så varför inte.
Här är orsakerna till att vi skulle stannat hemma:

• Det regnade hela dagen så vi var genomblöta.
• Det regnade så mycket att de ställde in konserten.
• Fem poliser knackade på dörren vid ett på natten

Igår

Var en riktig skitdag. Tandläkare som säger att det är "a little different" i Sverige för vi går inte och blästrar våra tänder var fjärde månad. Sverige är inget jävla uland. Vi har i alla fall tandvård. Och så var jag sjuk så jag låg i sängen större delen av dagen och tyckte synd om mig själv för att jag hade ont överallt och saknade alla.

Sen åkte vi till Decatur. En mycket coolare del av Atlanta än stockbridge. Steve Forbert spelade där. Han är jättebra.
Sen blev dagen lite sämre. För att bli bättre igen. Jag överreagerade lite, men Tom var lite av en skitstövel. Fast inte med flit. Så det jämnade väl ut sig.
Hamnade på en bar och pratade med han som jobbade med att sälja merch på Eddie's Attic. Han var finsk, för nån generation sen. Och kände Shawn Mullins. Han är också bra. Jag tror att vi kommer åka till Decatur fler gånger. Jag vill bo där.

Min Kindle Fire är värdelös förresten. Så när jag fick ett mail med en fråga om jag ville skriva en recension om mitt köp från Amazon tyckte jag det var en förbannat bra idé. Jag skrev nåt svavelosande om hur kass den är. Och tänkte inte mer på det.
Men igår ringde dom från Amazon och undrade om de kunde hjälpa mig på något sätt. Att returnera min Kindle med fodral till exempel. Damn right you can. Sa jag inte. Men det är ju jättebra. Alla pengar tillbaka och så kan jag köpa min Kindle paperwhite som kommer ut på måndag. Mycket bättre.

Käftsmäll

Så känns det just nu.

Jag har varit hos tandläkaren.
Tom bokade in det för säkert 4 månader sen. Rutinkoll. Och så rengöring.
Trodde nog det skulle ta lite längre tid för mig än för Tom som hade tid samtidigt, eftersom jag är ny där och de behövde röntga till exempel. Trodde ju inte det skulle ta en och en halv timma. Tom trodde han skulle va på jobbet vid 9 senast. Klockan är 10:05 och han åkte precis hemifrån.

Att jag gick var 18:e månad i Sverige var chockerande. Jag tycker det är ganska ok ändå? Lite röntgen, kolla efter hål, skrapa lite. Färdigt.
Det är inte riktigt så dom gör det här.
Röntgen - precis som vanligt. Förutom att dom dessutom hade en ny sort jag aldrig sett förut som gick runt huvudet. Typ.
Och sen började tortyren. Först skrapade de mellan varenda tand. Det kändes som att de skulle åka ut. Sen blästrade dom tänderna med bikarbonat.
Och så fick jag höra en massa hemska saker som ingen sagt förut. Jag har sprickor i tänderna. Och några är nästan nerslitna. Jag kommer behöva tandkronor om tio år. Och varför, VARFÖR har jag mina visdomständer kvar? Uhm, för att dom inte ställer till med något och då får dom va kvar?
Det går ju att fixa det här så klart. Det är bara att dra ut alla 4 visdomständer och en till (jag vet inte om det var valfri tand) och sen dra och slita lite och så får jag ha tandställning. Sån där räls.
Det skulle i så fall innebära att jag kommer upp i 10 utdragna tänder sammanlagt. Så roligt är det inte. Och jag har haft tandställning. Det var inte heller roligt.

Nu ska jag försöka äta frukost. Men jag ska helst inte äta något kryddstarkt. Och det kommer göra ont i några dagar, tandläkaren rekommenderade värktabletter.

Jag tror jag går och lägger mig igen.

Ut med mer matta

Den här veckan, redan i söndags när vi kom hem faktiskt, började vi fixa med sovrummet. Vi flyttade in sängen i gästrummet, och la allt annat där det fick plats. 

I måndags när Tom var på jobbet flyttade jag ut det sista och tog ut mattan. Alltid lika roligt. Och lite småäckligt.

Under mattan är ett lager skum som sitter fast i plywooden med häftklammer. 

Efter att skumlagret är borta är golvet fullt av häftklammer med lite, lite skum. Som måste bort, annars känner man det under det nya golvet.

Så igår skar jag mattor (med världens bästa mattkniv) och rensade plywood. 

Och jag drog upp persiennen. Det är ett stådende tema här. Jag drar upp persiennerna när jag går upp, Tom släpper ner dom när han kommer hem från jobbet. Även de mot baksidan av huset där ingen kan se in.

Sovrummet gick hur som helst från en bunker till ett ljust fint (nå ja) rum.

Idag målade jag väggarna. Jag sov till 11 (!) så jag trodde inte jag skulle hinna med allt innan Tom kom hem, men klockan är snart sju och han kom precis hem till ett färdigmålat rum. Förutom lister, tak och fönsterbräda. Men väldigt mycket blev gjort idag.

Sovrummet precis när jag började måla

Det är lite skillnad mellan den gamla vita färgen och den nya...

Denver, TSA

Förra veckan blev inte riktigt som den skulle.
Niall och Mary skulle kommit hit med stand by-biljetter men det fanns aldrig några platser. De försökte i tre dagar och både med flyg till JFK och till ATL. Så kan det gå.
Vi skulle åkt till St. Louis i torsdags, men flygen såg inte tillräckligt bra ut för att Tom skulle hinna tillbaka till jobbet i fredags så han kunde inte åka med. Och så kom inte Niall och Mary hit heller. Jag tänkte åkt själv, men så såg plötsligt inte mitt flyg bra ut heller.
Och så läste jag att St. Louis är den farligaste staden i USA. Så det kanske var lika bra att jag inte kom iväg.

Och eftersom jag inte kom iväg i torsdags, och inte får köra bil så tog jag en taxi till flygplatsen i fredags. En taxi från Stockbridge. Men de kunde ändå inte hitta hit. Och när han ringde för att han inte hittade adressen (både fel nummer och fel gata) så tog det nån minut innan jag förstod att det var engelska han pratade. Men han hittade fram till slut. Både till huset och till flygplatsen. Och kan någon som kör så illa få körkort, så ska jag nog kunna få mitt så småningom med.

Det såg inte särskilt bra ut med flygen till Denver men vi chansade ändå. Det slutade med att vi spenderade fredagskvällen på flygplatsen och fick åka hem. Det var inte hela världen, det fanns ett plan dagen efter med 40 lediga platser.

Så vi åkte tillbaka till flygplatsen dagen efter. Skrev ut boarding pass från en kiosk, och gick till säkerhetskontrollen, precis som vanligt. Det som inte var som vanligt var att helt plötsligt var det inte ok att mitt förnamn inte finns med på biljetten.
Först var problemet att han inte kunde veta att det var jag som var Vestmanandreasson och inte någon annan. "Det kan ju vara vem som helst med det här namnet". Lycka till med att försöka hitta någon annan med det efternamnet. Det är som att hitta någon med samma dna.
Sedan gillade han inte att det var mellanslag mellan efternamnen i passet, men inte på biljetten.
"Och varför står det inte bara förnamnet och ett av efternamnen?"
För jag inte heter så.
Jag frågade var han tyckte att jag skulle göra, eftersom det är så jag heter.
Gå tillbaka och fixa en ny biljett med förnamnet på.
Jag påpekade att nästa biljett ju kommer se likadan ut, eftersom namnet inte kommer att ha ändrat sig.
Och nu började han bli lite obekväm och tyckte att vi förolämpade honom. Så då var det dags att gå innan han blev ännu mer inmålad i sitt hörn och tillkallade förstärkning...
Till en annan TSA-agent alltså. Inte ut från flygplatsen.
Om han nu tyckte att jag inte skulle få flyga nånstans med en biljett som inte stämmer borde han eskorterat mig ut från flygplatsen, via Delta för att ta bort mig från stand by-listan. Nu gick jag ju bara till nästa person.

Jag ska skaffa ett nytt pass så fort jag bara hinner, men jag kommer vara tvungen att gå igenom den kontrollen med biljetter utan förnann på många gånger innan dess. Jag har aldrig ens fått någon kommentar om det här innan, men i Denver så hände det igen. Men den gången var det bara en kommentar. "Jag antar att de inte fick plats med förnamnet med så många efternamn! Haha".
Och så kunde jag passera.

Men det var ju i Denver. I norr.
Här nere i södern är det lite mer banjo.

Denver var väldigt trevligt förresten.
Konserten vi var på också.

Jag blir så trött

Eftersom det var stängt igår tänkte jag försöka skaffa körkort idag istället. Eller i alla fall kolla om det ens var möjligt med de papper jag hade.

• your birth certificate, your current US passport or other proof of citizenship Har jag ju inte
• your Social Security Card or other verification of your Social Security Number Check
• two proofs of residence (recent utility bills, bank statements and rental contracts all work) Det var det här jag var orolig för, jag hade bara en räkning
• your Permanent Resident Card, if you’re not a citizen = Green card. Och det har jag ju inte ens ansökt om än
• proof of a legal name change, if you've had one Check. Har inte något marriage certificate än, men jag hade en orginalkopia av en marriage license

Enligt den listan så skulle det inte funka.

Men jag hittade det här i "körkortsboken"

Unexpired foreign passport with a valid unexpired U.S. Visa affixed, accompanied by the approved I-94 form documenting the applicant’s most recent admittance into the United States*

Och det har jag ju.

Så jag åkte dit och chansade. Jag hade med mitt social security card som fortfarande satt fast i pappret det kom i, som hade min adress på. Och det räknades som proof of residence. So far so good.
Jag hann kolla synen och ta kort och skriva under papper innan det gick fel.
Precis som när jag skaffade mitt social security card så kunde de inte hitta min I-94 när de skulle validera den. Det ska bara ta ungefär två veckor för den att registreras så jag trodde att det var något annat som var fel. Och hon sa "A#-number" hela tiden, vilket är Alien Registration Number, och INTE numret på min I-94. Och hon ville inte prova med mitt A#-nummer heller så jag gav upp där och gav mig av till ett annat kontor istället för att se om de kunde fixa det där.
Jag hade fortfarande inte fixat namnändring på SSN-kortet så jag stannade till på Social Security-kontoret på vägen för att göra det först. Och där kunde de fortfarande inte hitta min I-94. Så precis som förra gången så måste de skicka iväg mina papper till New York först för att validera det och sen gör de namnändringen och skickar iväg mitt nya kort. Så hon hade väl rätt då. Min I-94 gick inte att validera. Så jag gav upp och åkte hem.

Jag antar att husarresten börjar nu då... :/

iPhone5

Just det ja. Vi har ju beställt nya telefoner. Jag använder fortfarande min svenska telefon, så jag kan inte göra nånting roligt alls så fort jag lämnar huset eller råkar hitta ett öppet wifi. Äntligen! 

Om 3-4 veckor ungefär då alltså.

Hemma igen :/

Maui var jättebra. Men tre-fyra veckor till hade varit bättre. Vi gjorde i stort sett ingenting. Solade, badade och drack drinkar. Och åt massor av mat. Jag tror inte jag kommer bli hungrig än på några dagar. 

 Läste lite skvallertidningar på semestern. Max 10 st. Och i varje tidning står det om Honey Boo Boo. Det programmet är lite som en trafikolycka. Man kan inte låta bli att titta, men man mår lite, lite dåligt. Honey Boo Boo's mamma är hemsk. Och härifrån. Henry County är där vi bor. I en annan tidning läste jag att hon blivit arresterad i McDonough. Där var jag idag. Brrr.

 

 När vi åkte till flygplatsen i går så pågick Maui Marathon. Fast det vi såg var ett halvmaraton. Hade det  loppet varit en dag tidigare hade jag sprungit. På riktigt.

Vi mellanlandade i Los Angeles på vägen tillbaka också, och landade i Altanta halv sju i morses. Tog en taxi till Tom's jobb där bilen stod parkerad och åkte hem. Tom vände i stort sett i dörren och åkte till jobbet. Jag sov en timma bara för att jag kunde.

Posten, som skulle lagrats nånstans och levererats idag, låg i brevlådan  när vi kom hem. Där fanns bland annat rätt marriage license så jag gjorde ett andra försök att lämna in den för att få ut ett vigselbevis. Det tar 4-6 veckor. När vi har fått den kan vi skicka in papper för adjustment of status. Efter det tar det 60-90 dagar att få Advance Parol. Så i bästa fall runt 17:e december, och jag kan åka hem i jul. I värsta fall i slutet av januari. Om de tycker att alla papper stämmer vill säga. Och då blir det ingen jul i Sverige :( Och mitt green card får jag väl till sommaren om jag har tur.

När det var klart tänkte jag kolla om de tycker att jag kan få ta körkort. Men det var stängt på måndagar. Får väl försöka imorgon igen. Egentligen får jag inte köra nu eftersom jag har varit här i mer än 30 dagar men  det är ju inte som att jag har förlorat förmågan att köra bil bara för det. Mitt svenska körkort är ju fortfarande giltigt. Så jag skiter i det.

Jag läste nånstans att de inte låter nån ta körtkort om det är mindre än 45 dagar kvar på I-94. Formuläret man fyller i när man kommer hit på visum och som har 90 dagars giltighetstid. Jag har varit här i 39 eller 40 dagar nu. Så det är lite bråttom. Men även om jag får ta körkort så är det bara giltigt till min I-94 går ut. Vilket är i november. Efter det behöver jag mitt arbetstillståndskort (EAD) för att förlänga körkortet. Och det är det jag förhoppningsvis får i mitten av december. 

Jag borde förmodligen inte köra bil nu men det känns så förbannat löjligt.

Jet lag = morgonlöpning

Det är inte så mycket ide att ställa om till den här tidszonen så vi går upp tidigt. Inte tillräckligt tidigt idag. Vi sprang längs stranden, på en asfalterad liten väg, men vi var inte dom enda med samma plan. Det var ganska trångt! Och lite småvarmt. Men i te fuktigt och jobbigt som i Georgia.
Så nu har vi varit nyttiga nog för idag. Nu går vi ner till stranden och badar.

Utsikt från rummet

Morgonlöpning