De började med återvinning här omkring i september. Bättre sent än aldrig.
Så nu har vi två soptunnor. En för vanliga sopor som de tömmer varje vecka. Den brukar ha en påse (mer som en säck) eller två när det är dags för sophämtning. Den andra soptunnan är för återvinning. Den hämtar dom varannan vecka och den är full efter några dagar.
Igår var det återvinningshämtning och jag trodde Tom skulle ta ut soptunnan innan vi åkte i onsdags och han trodde jag skulle ta ut den när jag kom hem igår. Så den står kvar i garaget. Proppfull. Med ett mindre berg av sopor som inte får plats vid sidan om.
De här soptunnorna är ett kapitel för sig. Istället för att ha ett skåp för sopor så står det en sån här soptunna i varje kök. Jättefult.
Tom åkte till Toronto i onsdags, och jag åkte till Miami. Det var Patriks sista dag där så jag passade på att åka ner dit eftersom jag inte kunde följa med till Toronto och jag hade ingen lust att vara själv hemma.
Jag hade kunnat åka till Toronto, men då hade de inte släppt in mig i landet igen.
Det var lite varmare i Miami än i Toronto. 27 grader / 0 grader.
Inget badväder tyvärr, men det var trevligt att bara kunna gå ommkring. Det är inte så mycket sånt här.
Alla svenskar där var på maraton-resa, och de verkade vara på ganska bra humör trots att maratonet i New York blev inställt. Jag fick åka med på deras buss till flygplatsen, och det var ju snällt.
När jag kom tillbaka till Atlanta så fuskade jag lite.
Jag körde bil. Första gången på två månader. Och ganska så olagligt. Men att försöka få tag på en taxi här är det inte det lättaste. Jag hade inte haft några problem att ta mig från flygplatsen och hem, men om ungefär två timmar ska jag vara inne i Atlanta för mitt fingeravtrycksmöte och det hade varit lite värre att fixa taxi till. Så jag ska göra om det igen.
Och så en gång till imorgon till flygplatsen.
Men det visade sig att jag inte hade glömt av hur man kör bil. Varken för att jag varit här i mer än 30 dagar eller för att det gått över två månader sen jag körde bil.
Jag såg ett par polisbilar men de lät mig vara ifred. Whew.
Den 25:e januari ska jag ansöka om nytt pass.
Planen sen tidigare var att ansöka om pass i Sverige och hämta upp det i Atlanta, men vi ska ändå till Washington den helgen så nu åker jag upp en dag tidigare bara och fixar ansökan. Det är dyrare än i Sverige och det tar ett tag att få det, men det får det va värt. Jag får det nog tidigare än om jag hade ansökt i Sverige ändå eftersom vi inte vet när vi kan åka dit.
Och så fort det är klart kan jag sluta oroa mig för att de inte ska släppa igenom mig för att mitt namn inte får plats. Men det händer bara i Atlanta. Senast i lördags. "They couldn't fit none of your first name in there huh?". Försökte förklara så lugnt och tydligt som möjligt att jag har pratat med Delta och de kan inte göra något åt det, men om hon tittade på min resplan så finns mitt namn där. Det var nog för komplicerat för hon bara muttrade och släppte igenom mig.
Helgen före det spelar Bryan Adams i Atlanta så vi får nog lite gäster. Roligt. Bäst att vi ser till att vi inte är mitt uppe i nåt större projekt just då!
Så här ser det ut i gästrummet just nu så där händer det inte så mycket...
Vi får besök från Tyskland redan i december så förhoppningsvis blir det här rummet klart redan nästa vecka. När vi är tillbaka från vinresan till Napa.
Det största projektet den här veckan är att försöka få tag på taxi-chaufförer som pratar engelska så att jag kan få dom att förstå vart de ska hämta upp mig och när. Inte så lätt som det låter.
Jag var i Las Vegas i torsdags. Nina och Tanja från Tyskland var där en vecka på semester och jag åkte dit på deras sista dag.
Eftersom jag inte kan åka till Europa just nu så var det jätteroligt att träffa någon jag känner. Inte för att det inte är roligt att se Tom varje dag, men det är rätt skönt att se andra ansikten någon gång ibland.
Smågodis!
Det var farligt nära att jag inte kom med flyget hem. Men jag fick den sista platsen. När de läser upp namnen på de som fått en plats blir det alltid en paus före mitt namn, eftersom de skriver ihop mina gamla efternamn och ingen kan uttala det. De ropade tillbaka mig efter att jag ställt mig i kön med Nina och Tanja men bara för att ge mig en annan plats. Jag blev lite nervös där en stund att de skulle ta min plats ifrån mig!
Appropå namn så har det lilla misstaget med att Vestman fanns kvar blivit rättat nu. Så mitt namn är officiellt ändrat i Sverige och i USA. Men jag kan inte skaffa nytt pass förrän nästa år ändå så jag reser på det gamla.
Vi skulle sett Skyfall i fredags men vi var för trötta så vi struntade i våra bokade biljetter och åkte hem efter middag på Carrabbas. Carrabbas är en italiensk restaurangkedja. Tusen gånger bättre än Olive Garden.
I lördags morse gick vi upp alldeles för tidigt för att flyga till Gulfport, Mississippi för en festival. Det öppnade klockan tolv men vi var inte helt säkra på att det faktiskt öppnat när vi kom dit, det var ingen i kö för att gå in och när vi kom in var det nästan ingen där heller. Vi såg några camping-stolar en bit från scenen men ingen större folkmassa, så vi gick och köpte mat. På väg tillbaka till scenen hör jag någon ropa mitt namn. Det är Larry, trummis i Modern West.
Han jobbar som contractor (entrepenör, vad är det för ett ord egentligen) så vi pratade lite husbygge och sen gick vi tillbaka till scenen och såg den första konserten (Maggie Eckford, helt ok). Blair, spelar bas i Modern West, kom ut och sa hej men det var för hög volym för att kunna prata över huvud taget.
Resten av dagen bestod av öl, vin, mat och musik. Rosco Bandana (aldrig hört talas om men de var bra), Elizabeth Cook (country/gospel- oväntat bra), Jaimoe's Jasssz Band (det jag minns bäst från den konserten är han som stod längst fram och skrek genom hela konserten. Han var tydligen ett stort fan, men de på scenen hade svårt att hålla sig för skratt), Dr. Dog (aldrig hört talas om dom heller, men precis före de började såg jag ett Facebook-inlägg från min kusin om dom. Sammanträffande), Soul Asylum (kan inte minnas att jag sett att de skulle spela där innan, och dom vet jag ju vilka dom är till och med ;)) och de vi kom för att se: Kevin Costner & Modern West.
Eftersom det var en festival så var det betydligt kortare än vanligt, men de spelade tre helt nya låtar. Alltid roligt.
Ignorera bilden. Jag spelade in den för ljudet och brydde mig inte om att rikta kameran mot scenen.
Efter konserten kom John fram till scenkanten och vinkade bort oss till backstage-delen. Så vi spenderade resten av kvällen med Kevin, bandet och deras crew. Och Lily, en av Kevins döttrar.
Larry
Tom erbjöd tydligen Kevin bilen som står i trädgården gratis om han använder den i en film. Tss.
Sammanfattningsvis så var helgen precis hur bra som helst. Vi gick upp vid halv fem i morses för att åka hem igen så jag är inte pigg. Hur värt det som helst.
Före valet så verkade det gå ganska bra för Romney i alla opinionsundersökningar. Och det var ju ganska oroande. Precis innan såg det bättre ut, och det gick ju faktiskt bra.
Jag la ut en bild på facebook igår kväll när CNN gick ut med att de förutspådde att Obama skulle vinna och skrev något om att jag inte skulle behöva bo i ett land där Romney var president. Så här i efterhand kanske det inte var särskilt smart. Men jag ville verkligen inte att Romney skulle vinna. Det var mest europeer som gillade den bilden också, jag antar att de flesta amerikaner på min Facebook är Romney-fantaster.
En av dom ville flytta till Kanada, för nu kommer staten ta ännu mer pengar från dom. Jag vet inte riktigt vad hon har för bild av Kanada (trots att hon är där ganska ofta), men det lär ju inte vara lägre skatter och mindre allmän sjukvård där.
Jag tog hem ett personbevis igår för att se om min namnändring har gått igenom. Och det hade den ju nästan gjort. Istället för att byta från Vestman Andreasson till Burns, har de bytt till Vestman Burns. Och det var ju inte riktigt så jag skrev på blanketten jag skickade in. Inte alls faktiskt.
Så nu får jag väl skicka in nya papper och vänta ännu lite längre. Men det borde jag väl vara van vid vid det här laget.
Vi hade taco-fredag i fredags. Men vi fuskade och köpte hem från Taco Bell. Faktiskt jättegott. På riktigt.
Det blev ju inget New York i helgen så vi fick hitta på nåt annat att göra.
Så vi åkte till tippen och IKEA som vanligt på lördagar.
IKEA i Atlanta är inte riktigt som jag kommer ihåg det i Sverige. Nästan varannan låda på hyllorna är skadad på nåt sätt. De är inte så jättehjälpsamma på de olika avdelningarna. Om man kan hitta dom.
Och de är inte särskilt effektiva.
Förra helgen behövde vi hämta ut ett skrivbord efter kassan. Det tog säkert en halvtimma längre än det hade behövt. Vi såg att de rullade ut det. Och gick förbi det utan att uppdatera tavlan med vårt nummer. Sen gick de förbi igen. Och igen. Och igen. Till slut gick Tom och frågade om vi kunde få hämta ut det kanske..? Eftersom det stod där. "Uhm... oj, här var det ju".
Och på vägen ut den gången blockerades vägen av en massa vagnar. Som en IKEA-anställd ställde framför oss och sen gick han. Det var ju inget annat att göra än att flytta på dom. Tom sa nåt om att det där inte var särskilt hjälpsamt. Han fick en knuff på axeln som tack. Hade det varit Texas hade vi ringt polisen.
Den här gången gick vi genom köksavdelningen när vi hör ett "excuuuuse me, excuse me" bakom oss. Det är nån som vill komma förbi. Bärandes på skyltnings-ex. Vi mötte dom på väg tillbaka med dom lite senare, eskorterade av en IKEA-anställd. Jag hade inte blivit förvånad om de låtit dom komma hela vägen genom kassorna med dom.
Vi stannade till på Home Depot på vägen tillbaka. Tom pekade ut ett orginal i långt vitt hår, långt vitt skägg och hänglsebyxor som var på väg i vad som såg ut som en 20 år gammal Prius. Vilket ju inte är möjligt.
Strax därefter såg vi samma bil med orginal utanför Staples. Bilen luktade unket på flera meters avstånd och såg ut att ha varit med om en del. Halva bilen var full med skräp. Och orginalets fru såg ganska orginell ut också.
När vi kom ut från Staples ser vi att parkerat mitt emot oss. Och fru orginal står utanför bilen och pinkar. Bara sådär.
Det är definitivt annorlunda här.
Förutom orginal/idiot sightings så fixade vi med huset hela helgen.
Jag byggde lite garderob i hallen. Den var full av lådor och hade samma fula, tråkiga trådhylla som alla andra garderober här så jag tömde den, spacklade, målade och satte in lite PAX-delar från IKEA.
Det blev ganska bra till slut, men jag är inte säker på att skohyllorna håller för allt för tunga skor.
Det finns en dörr nu också. Så hallen är klar på riktigt.
Och det där rummet som ska bli kontor börjar arta sig också. Jag ska bara bygga lite fler bokhyllor först. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar tröttna lite smått på att bygga ihop IKEA-möbler.
Jag började lägga golv i en hall med en massa dörrar och det nya datorrummet/kontoret igår. Och precis nu blev det klart.
Hallen hade 4 dörröppningar. Varje dörröppning är en pina.
Jag la golv i hallen, lite grann in i nya gästrummet, in i hela kontoret och i garderoben i det rummet. Jag vet inte om rummen är sneda, eller om hela golvet är snett men det blev inte helt rakt på alla ställen. Men det syns förhoppningsvis inte sen.
Hallen, precis när jag började.
Från kontoret in till nya gästrummet. Jag var tvungen att hitta ett mönster som passade i alla tre rummen där det inte blev några bitar som var under ett visst mått vid väggarna.
Så här såg det ut när jag slutade igår kväll. Sett från nya gästrummet, genom hallen och in i kontoret.
Det här måste jag göra vid varje dörröppning för att få till bitar som passar under dörrkarmarna. Inte särskilt roligt att göra, men desto roligare när det är klart och det blir bra.
Det nya kontoret. :)
Igår var det Halloween. Vi hade bara köpt en påse med Halloween-godis (KitKat, "Maltesers" mm) med 50 bitar i.
De första barnen kom vid 5-tiden ungefär, strax efter Tom kom hem från jobbet. De första fick 2 bitar var.
Efter att en grupp på ca 15 barn och lite väl gamla tonåringar varit här fick vi gå över till att ge dom en var, annars skulle det aldrig räcka. Godiset tog slut till slut ändå så vi fick sätta upp en lapp, som de inte läste för det kom några och ringde på ändå.
Jag var ju tvungen att prova några av godisarna jag inte sett förut:
Jag mailade skatteverket för att dubbelkolla vad jag behövde göra för att registrera vigsel i Sverige. Det skulle räcka med att skicka in en kopia på vigselbeviset (hade ju ett par extra, med klistermärke och allt) och en blankett för att ändra namn.
Jag hade läst nånstans att en kopia av Toms pass kunde vara bra också så jag skickade med det också. Trots att det inte skulle behövas över huvud taget.
Igår fick jag ett brev om att kopian av passet, som alltså inte skulle behövas, var oläslig och de behöver en ny för att kunna ta ett beslut om min namnändring. Samt en kopia av hans födelseintyg.
Där fick jag för att jag frågade.
Så nu blir det här också fördröjt. Det enda som det påverkar är att jag inte kan få mitt nya pass förrän mitt namn är ändrat så jag måste fortsätta bråka med TSA varje gång jag ska flyga nånstans.
Men för att få ett nytt pass måste jag boka tid på ambassaden i Washington. Och de har två dagar kvar i år för pass. 15:e och 16:e november. 16:e november måste jag vara i Atlanta för att lämna fingeravtryck för femtielfte gången. Så jag får väl vänta till februari då. Långt jullov.
Men det enklaste kanske är att åka till Sverige en vecka så fort jag får mitt EAD/AP-kort, en vecka före jul ungefär.
Och så måste jag ju förnya mitt svenska körkort också. Även jag om jag inte får använda det här.
Enligt ambassaden:
The application form for a Swedish driver's license is available at the Consulate General of Sweden in New York. The form cannot be downloaded.
