söndag 11 november 2012

One Mississippi, two Mississippi...

Jag var i Las Vegas i torsdags.  Nina och Tanja från Tyskland var där en vecka på semester och jag åkte dit på deras sista dag.
Eftersom jag inte kan åka till Europa just nu så var det jätteroligt att träffa någon jag känner. Inte för att det inte är roligt att se Tom varje dag, men det är rätt skönt att se andra ansikten någon gång ibland.


Smågodis!



Det var farligt nära att jag inte kom med flyget hem. Men jag fick den sista platsen. När de läser upp namnen på de som fått en plats blir det alltid en paus före mitt namn, eftersom de skriver ihop mina gamla efternamn och ingen kan uttala det. De ropade tillbaka mig efter att jag ställt mig i kön med Nina och Tanja men bara för att ge mig en annan plats. Jag blev lite nervös där en stund att de skulle ta min plats ifrån mig!

Appropå namn så har det lilla misstaget med att Vestman fanns kvar blivit rättat nu. Så mitt namn är officiellt ändrat i Sverige och i USA. Men jag kan inte skaffa nytt pass förrän nästa år ändå så jag reser på det gamla.

Vi skulle sett Skyfall i fredags men vi var för trötta så vi struntade i våra bokade biljetter och åkte hem efter middag på Carrabbas. Carrabbas är en italiensk restaurangkedja. Tusen gånger bättre än Olive Garden. 

I lördags morse gick vi upp alldeles för tidigt för att flyga till Gulfport, Mississippi för en festival. Det öppnade klockan tolv men vi var inte helt säkra på att det faktiskt öppnat när vi kom dit, det var ingen i kö för att gå in och när vi kom in var det nästan ingen där heller. Vi såg några camping-stolar en bit från scenen men ingen större folkmassa, så vi gick och köpte mat. På väg tillbaka till scenen hör jag någon ropa mitt namn. Det är Larry, trummis i Modern West.
Han jobbar som contractor (entrepenör, vad är det för ett ord egentligen) så vi pratade lite husbygge och sen gick vi tillbaka till scenen och såg den första konserten (Maggie Eckford, helt ok). Blair, spelar bas i Modern West, kom ut och sa hej men det var för hög volym för att kunna prata över huvud taget.
Resten av dagen bestod av öl, vin, mat och musik. Rosco Bandana (aldrig hört talas om men de var bra), Elizabeth Cook (country/gospel- oväntat bra), Jaimoe's Jasssz Band (det jag minns bäst från den konserten är han som stod längst fram och skrek genom hela konserten. Han var tydligen ett stort fan, men de på scenen hade svårt att hålla sig för skratt), Dr. Dog (aldrig hört talas om dom heller, men precis före de började såg jag ett Facebook-inlägg från min kusin om dom. Sammanträffande), Soul Asylum (kan inte minnas att jag sett att de skulle spela där innan, och dom vet jag ju vilka dom är till och med ;)) och de vi kom för att se: Kevin Costner & Modern West.
Eftersom det var en festival så var det betydligt kortare än vanligt, men de spelade tre helt nya låtar. Alltid roligt.


Ignorera bilden. Jag spelade in den för ljudet och brydde mig inte om att rikta kameran mot scenen.

Efter konserten kom John fram till scenkanten och vinkade bort oss till backstage-delen. Så vi spenderade resten av kvällen med Kevin, bandet och deras crew. Och Lily, en av Kevins döttrar.



Larry
Tom erbjöd tydligen Kevin bilen som står i trädgården gratis om han använder den i en film. Tss.


Sammanfattningsvis så var helgen precis hur bra som helst. Vi gick upp vid halv fem i morses för att åka hem igen så jag är inte pigg. Hur värt det som helst.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar