måndag 21 juli 2014

Aspen, Co.

Vi gick up klockan 4 i torsdags morse för att åka till Aspen. Planen var att flyga till Salt Lake City, Utah och därifrån till Grand Junction, Colorado och sedan köra till Aspen. När vi kollade flygen så såg det sista inte så lovande ut, så vi ändrade planen. Ett flyg istället för två, och fyra timmar i bilen istället för två. Och mycket dyrare hyrbil. Så här i efterhand var det en ganska bra lösning ändå.
Det nya flyget gick lite senare än det vi hade tänkt ta men med allt vi behövde ändra med hyrbilar och flyg blev vi ändå sena till flygplatsen, för första gången. Med TSA precheck (som verkar funka varje gång nu) tog det inte så lång tid genom säkerhetskontrollen, snabbts stopp på Five Guys för att köpa frukostmacka som luktade skumt men som jag åt ändå, och så ner till tåget igen för att ta oss till gaten. Vi kom fram en minut före vi fick våra platser och kunde gå ombord. Så vi var inte för sena men det var inte mycket marginal.

Väl i Denver hämtade vi upp hyrbilen, som bara hade 4 cylindrar. Hemska tanke. De tyckte vi skulle uppgradera till 6 cylindrar om vi skulle upp i bergen. Vi höll inte med.
Så vi nöjde oss med en skitig KIA med 4 cylindrar och stenskott i rutan.
Eftersom vi inte hade planerat att köra från Denver hade jag inte kollat upp någonting om vägen så vi valde bara den snabbaste vägen dit. Så här i efterhand var det bra, annars hade vi nog tagit den lite längre vägen som ändå hade blivit snabbare. Men då hade vi missat den fina utsikten.

Ungefär halvvägs stannade vi till på Smashburger och åt. Hamburgare. Väldigt nyttig resa så långt.



Jag hade aldrig hört talas om smashburger innan men det här var definitivt inte det sista besöket. Bättre än Five Guys, och nog bättre än In'n'out också. Kanske. Väldigt bra i alla fall.

När vi började närma oss Aspen blev vägarna bra mycket smalare. Serpentinvägar upp genom bergen, utan räcke. Jag är väldigt glad att jag inte körde. Skitläskigt. Men det var fint, så när vi såg en parkering stannade vi till för att titta lite utan dödsångest.
Det visade sig att det var vid the continental divide. Som Tom hade pratat om på flyget men som jag aldrig hört talas om. Allt vatten på den västra sidan rinner ut i Stilla havet och allt vatten till öster rinner ut i Atlanten.

3687 meter över havet
Det märktes att vi var högt upp, vi blev helt snurriga av den tunna luften.



Jag trodde förresten att Aspen var mycket större. Att det skulle finnas med stora hotell och att det skulle vara lite mer turistigt. Det var det definitvt inte. Det var som en mysig småstad, det fanns hotell men de smälte in bland de övriga byggnaderna. Och man är helt omringad av berg. Aspen ligger 2400 meter över havet men det märktes inte på samma sätt som vid 3600 meter!
Om inte snittpriset på ett hus där hade varit 6 miljoner dollar hade jag kunnat tänka mig att bo där.



Vi försökte oss på lite vandring på fredagen, men hittade ingen bra slinga på den sidan av stan vi var på,. Men några kilometer i bergen blev det i alla fall.

Aspen



Nästa dag läste vi på lite bättre, men inte tillräckligt ändå. Jag hittade en led på 6 miles, men vår karta var inte den bästa. Det såg ut som att den slutade efter 6 miles, och man var tvungen att gå tillbaka samma väg. Och det är ju det tråkigaste som finns. Så vi pusslade ihop lite olika leder så att vi kom tillbaka till Aspen när vi väl var klara.






Vi såg en massa jordekorrar, ett annat mindre djur som jag inte har en aning om vad det var. Jag var livrädd för skallerormar, Tom för björnar. Vi såg inte något av det. Men de får cirka 1000 rapporter om året om björnar runt Aspen.

När vi gick till bilen väldigt tidigt på söndag morgon såg vi en prärievarg komma gåendes på gatan, rakt mot oss. Det kunde varit en varg också men prärievargar är vanligare så det är förmodligen det det var. Stor som en schäfer.
När den såg oss stannade den till och vände om, och gick fram och tillbaka i korsningen medans vi packade in saker i bilen. Tom började fundera på hur han kunde försvara sig, jag tyckte bara det var så himla coolt att jag glömde ta kort.

Vi tog den lite längre men snabbare vägen tillbaka till Denver.
Inga björnar där heller, men älgar och en bäver.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar