Vilken jäkla dag

Vid halv tre igår hade Tom tid i rätten (probate court, vet inte vad det heter på svenska) för att få tillstånd att sälja huset.

Först då, en timma innan de stängde fick han reda på att eftersom han inte fick något svar på det där brevet som skickades till Texas så måste han betala $10,000 för att få sälja huset. Det är bara tillfälligt, men ändå. Vi kunde antingen gå till ett försäkringsbolag och få ut en bond, vilket hade tagit betydligt längre och kostat mer, eller åka till banken och få ut en check. Så vi åkte till banken.

Och han som hjälpte oss där var ny så klart, så det tog dubbelt så lång tid som det borde.

Tillbaka till rätten och bli uppsatt på ny väntelista. Tio minuter innan de stängde fick Tom gå in igen och få ut pappret. Så nu kan vi sälja huset på fredag.
Fyra timmar efter tiden i rätten skickade den svindyra advokaten ett mail till Toms jobbmail (trots påpekanden att han inte läser den dygnet runt) med information om att vi behövde de tio tusen. Too little, too late.

Efter rätten åkte vi till Tyrone för att hitta en lagerlokal till alla möbler. Det första stället vi kollade på ligger ett par minuter från nya huset och de råkade ha en hyfsat stor lokal ledig. De hade förmodligen haft en om en månad också men istället för att chansa så hyrde vi den redan nu. Så nu har vi den i två månader. Och kan börja flytta redan på onsdag om vi vill. Den har inte AC så vi kan inte ställa in allt där, som mat eller stearinljus till exempel. Men de har mindre rum som har AC som vi förhoppningsvis kan få hyra när det börjar närma sig. 

Eftersom vi var ganska nära huset så åkte vi och pratade med säljaren, och träffade en av våra grannar i dörren. 

Två minuter in i samtalet med Mike så ringde byggaren och ville beskriva lite kakel/klinkers över telefonen. Det visade sig att han var 100 meter ifrån där vi var så vi kunde få se det med egna ögon.

Anledningen till att han ringde var tvättstugans golv. I söndags hade de rättat till det så att det var i rätt mönster men det såg för jävligt ut. Höga ojämna kanter och inte alls ok.  Det berodde tydligen på att vi har valt sten, och inte en kakelprodukt. De är inte helt jämna och om man inte sätter dem kant i kant så blir det så. Och den förklaringen köper vi. Så nu ska de göra om det igen, som det var från början. Och vi hade varit ok med det från början, om vi hade fått veta att det inte gick att göra det som vi ville från början. Men det sa vi aldrig till Rickey, och han frågade aldrig, och kakelläggaren berättade aldrig för Rickey att det inte skulle fungera. 

Det såg väldigt bra ut första gången vi såg det, bara inte som vi trodde det skulle bli. Så kan de få till det så igen så är jag jättenöjd.